Ad astra per aspera

2010-01-27T19:28:00.002+01:00

Åkte kana på skorna nedför slottsbacken idag. Snö är fan inte kul. Det var roligt när man var 10-, sen blev det bara opraktiskt. Fast det är roligt att åka pulka, det kan man inte säga något om.

Musik musik musiiiik! Det är underbart att plugga musik, men historiakursen känns lite tråkig just nu... =/ Uppsatsskrivningen däremot ska bli riktigt rolig! Ska bli kul att få skriva på svenska igen, det var ett bra tag sen. Snart är vecka 2 avklarad, tiden går alldeles för fort, känns som det var terminsstart idag!

Jag undrar hur länge jag kommer orka med det här.Vill inte låta någon äta kakan och ha den kvar... men jag mår så bra just nu så jag vill inte fundera över det heller. Dock så gör det så jävla ont att han bryr sig mer om vad andra tycker än om vad jag känner, även om det inte är menat som något medvetet jäklande med mig, så gör det ändå ont. Känner mig så trygg, så fantastisk och underbar med honom. Det är nästan obeskrivligt. Älskar honom verkligen.

Pillipilli

2009-10-22T21:52:00.001+02:00

pilleri

2009-10-18T18:16:00.002+02:00

Pillar mer

2009-10-18T17:35:00.002+02:00

Pillar

2009-10-18T16:51:00.002+02:00

Försöker göra templates.

Inget.

2009-10-04T12:47:00.000+02:00

Jag öppnade bloggen för att skriva något. Men ärligt så har jag inget att skriva om.

Två månaders uppehåll.

2009-09-16T00:09:00.002+02:00

Ja. Det har varit två månaders uppehåll i bloggen. Känns inte som så lång tid...

Det har hänt rätt mycket i alla fall: Har hoppat av bandet, CSN beviljade mig studielån (fantastiskt) så jag kan läsa om terminen jag missade, har börjat läsa om terminen jag missade, bestämt mig för att flytta till en annan lägenhet, varit sjuk i den nya influensan (svininfluensan) och mitt ex har efter 15 månaders singeltid skaffat sig en ny flickvän... Hur kan HAN hitta en ny innan jag? Frustrationen blev ju inte bättre när jag fick reda på det. Hur som helst så är jag helt över honom och jag är inte det minsta svartsjuk. Missunnsam däremot... Jag vill ju också ha någon. Jag tänkte hela tiden att "så länge han är singel, så gör det ju inget om jag är det också". Istället begravde jag hela mig själv i en patetisk person utan egen vilja. Aldrig igen. Lära av sina misstag.

Jaja, så vem är frivillig som pojkvän? I det här läget tror jag att jag tar i princip vem som helst. Kanske främst för att få ligga när jag vill. Så anmäl er i kommentarformuläret så får vi se vad som händer.

P&K

MItt 200:ade inlägg!

2009-07-15T02:11:00.002+02:00

Jag kanske inte kommer göra mig särskilt förstådd, men jag tänker försöka. Jag orkar heller inte ta den långa versionen utan jag vill bara få mitt budskap framfört.

Det är såhär jag vet att det är rätt:

- Du ser ut som någon som inte stämmer in alls på någon jag skulle vara med. Mina pojkvänner har haft typiska modelldrag allihopa, men du har inget sådant.
- Du har sådana personliga problem som skulle göra att vem som helst skulle vända i dörren.
- Du pratar innan du tänker och får alltid problem med att förklara dig sen.

Trots detta, så stannar jag kvar. Eller du stannar kvar i mig. Det är SÅ jag vet att det är rätt. Jag bortser från ALLT jag ALDRIG skulle bortse från om det inte var menat att det skulle vara vi. Jag behöver inte ens bortse från det. Du är det vackraste jag någonsin fokuserat blicken på. Du är den finaste människan som någonsin skapats och dina problem vägrar jag blunda för, även om du hellre ville att jag skulle flytta låååååångt bort för att du skulle kunna fly ännu mer, för visst är det så? Jag skyndar på procedurer i ditt liv som du aldrig trott att du skulle gå igenom? Jag kanske är ett pain in the ass många gånger, men jag hjälper dig att hjälpa dig själv.
Att du pratar innan du tänker är något jag lärt mig att acceptera med tiden, haha, det går inte att ändra på det.

Skillnaden är väl nu att jag slutat bekämpa det jag dras emot, som är du, medan du fortfarande efter såhär lång tid försöker kämpa emot det.
Jag vet varför också. Vår första tid tillsammans skulle bli oerhört katastrofal. Så mycket skulle hända och jag har sett det redan, så jag vet varför du backar. Varför du säger att du inte "orkar". Men om vi vet det vi vet, på riktigt. Varför gör vi det inte tillsammans? Du skulle hata mig mycket, jag skulle avsky dig. Vi skulle bråka fucking hela jävla tiden till en början, men bara tills "det" är över. Och du vet det också. Vi skulle såra varandra, vi skulle skrika på varandra, gråta i varandras armar och älska varandra. Det skulle bli fantastiskt vackert.

Jag har funderat på den saken... att kanske är det jag som fattas för dig och du för mig? Som pusselbitar... Fast ändå inte riktigt... Som en pusselbit. Som en trasig pusselbit. Jag är den trasiga delen som fattas i dig och du är den trasiga delen som fattas i mig..?

Hur som helst. Så kan det definitivt inte skada oss att försöka när vi redan skadat varandra så illa som vi har och när vi vet det vi vet om varandra och om vad som är vi.

Jag är säker... This is our time. Det är vår tid nu. Inte då, inte sen. Men nu.

Håll min hand.

2009-07-12T23:01:00.003+02:00

Återigen så sitter jag här och våndas över bristen på ett kärleksfullt sällskap. Har ju katterna förstås, men jag vill inte bli en gammal katt-tant... Jag är inte gjord för ensamhet! Jag är så frustrerad just nu. Åhh... En cigg, en cigg.

Nåväl. Mr. F.B har träffat en (i mina öron alldeles för gammal för honom) tjej som är 28. Han pratar hela tiden om att det går inte med yngre för de är ju så oerfarna. Jag tar illa vid mig varenda gång. Jag vet vem jag är, vad jag vill, vad jag vill bli. Jag har fler ärr på insidan än de flesta har när de går ur tiden... hur kan han dra mig över samma kam som andra? Efter vad han berättat så verkar hon inte vara särskilt olik mig till utseendet heller. Kaxig... Det är väl jag också, men jag har godhet och ödmjukhet i bagaget också.

Jag har ju slutat leta efter "någon", de dimper ner i huvudet på mig, förvirrar mig och sen vill de inte ha mig.

Linus... den pojken förvirrar mig gång på gång... Jag ska bara låta det vila och ta det som det kommer. Ingen energi får slösas på sådana som inte vet vad de vill.

Just nu är livet tungt av anledningar jag inte orkar skriva här... för det handlar om pengar och jag och pengar har inte världens bästa relation. Jag hatar pengar. Och när det gäller om saker som händer om 2 månader som man måste tänka på nu så blir det ännu värre. Just nu funderar jag allvarligt på om det inte bara blir bättre om jag lägger mig ner och dör... Det är som ett välspunnet nät som jag aldrig kommer krångla mig ur, känns det som. Jag behöver en revisor och en assistent som kan ordna upp det här åt mig, för jag kan inte tänka själv på pengar. Jag kan bara inte.

Och det gör inte saken bättre att det inte finns någon att hålla i handen när det känns såhär...

Och brann, det gjorde jag.

2009-06-22T22:20:00.002+02:00

Gammal dikt, som jag inte minns när jag skrev, men jag hittade den på datorn nyss.

OCH BRANN, DET GJORDE JAG

Rökfyllda rum
vi tumlade runt i sommarnätternas milda bris
utan visdom om framtiden som lurade bakom hörnen
andetag mot min hals
en gång, jag vet det, att en gång var det så
Eld och syre
du fick mig att brinna
och brann
Det gjorde jag.
En gång, jag vet det, att en gång så brann du också
för mig
Kvävande
krävande
vem vet?
Ständigt kastar jag blickar över axeln
för att se om du är där
kan jag brinna?
För brann
Det gjorde jag.

Ändrad layout.

2009-06-22T01:31:00.002+02:00

Hallå där.
Nu var det ett tag sedan jag bloggade... Som ni förstår så har det varit alldeles för mycket det här halvåret för att jag ska ha kunnat hantera det på ett felfritt sätt, därför har jag heller inte haft tid att blogga.

Nu har jag ändrat layouten återigen, ni som är återkommande läsare vet att det händer då och då. Det känns mysigt med blått på något vis och jag är grymt nöjd med min bildredigering! (GNU's Gimp är ett sjukt bra photo editing-program, som dessutom är gratis!)

Egentligen borde jag sova nu, men jag hade tänkt att lägga mig så fort jag avslutat inlägget, så hinner jag kanske somna innan det ljusnar för mycket.

Jag har lugnat ned hela mitt känsloliv rejält efter vårens fatala misstag - det som hände med Mr.F får inte hända igen, för nästa gång så går jag under helt, tro mig.

Jag frågar mig själv varför jag är så svårälskad, när det är så många som tycker om mig. Bjuder jag inte in de jag faller för tillräckligt mycket så att de känner sig välkomna i mitt hjärta? Är jag för hård, är jag kall? Är jag kanske helt fel?
"Everything happens for a reason" har alltid varit mitt motto, men det är svårt att hålla fast vid de orden när jag inte kan se betydelsen av vissa händelser... Har inte gråtit på många dagar nu, men det kom en tår nyss.
Det börjar bli plågsamt att inte vara mer för någon än en vän, eller något man har sex med... Inte för att jag inte älskar och uppskattar vänskap, inte för att jag inte uppskattar sex... Men någon måste väl ha vett nog för att kombinera de två och kalla mig för sin?
Det kanske inte är jag som är kall... För det vägrar jag tro. Det kanske är världen som är kall.
Det kanske är jag som söker mig till fel människor...? Jag har kommit fram till det många gånger och ändrat inriktning och umgängeskretsar och träffat helt andra typer av människor och där, alltid där, har HAN funnits. Han som älskar mig från första stund och inte vill leva utan mig. Han klarar sig utan mig, men han vill inte. Vad finns kvar? Var har jag inte varit?

Det är inte så att jag tvunget måste ha någon... Det är bara det att det var så längesen någon älskade mig... och jag är en sådan brutal känslomänniska och jag tror att det enda jag består av är passion för saker och jag vill älska någon som älskar mig. Just nu är det vad jag behöver för att kunna komma framåt och utvecklas och jag vet det.
Jag är trött på tveksamma män som inte har någon aning om vad det är de vill. Jag vet vad jag vill och förtjänar någon som också vet.

Jag citerar Shania Twain: "If you're not in it for love, I'm outta here".

Ändra layouten på bloggen. Ändra layouten på mitt liv.

Spelet.

2009-04-22T19:56:00.001+02:00

Just nu är det ingenting som är som det ska. Det kommer alltid sådana här perioder, men den här känns värre för det finns känslor med i bilden.

Skolan går inte så bra just nu, på grund av allt överväldigande som hänt. Jag kan inte förmå mig att göra det som borde göras, men jag ska ta tag i det... Jag ska! Jag vill. Men jag kan inte...

Det finns två i mitt liv just nu som betyder otroligt mycket för mig... Ni som står mig nära, eller som har ögonen på skaft vet vilka. Av sekretesskäl låter jag bli att skriva deras namn här.

Den ena har mått dåligt en period och mår bättre nu. Han frågade mig för några veckor sen om vi ska ta vid där vi slutade innan han började må piss, när han mår helt bra igen. Jag svarade ja, för vad kan jag göra? Han äger mitt hjärta, min själ, mitt hela jag.

Den andra... Ja... Vad kan jag säga? Han går igenom riktigt jobbiga saker just nu och han har tjej. Innan hans liv blev knas så ville han vara med mig (detta var under perioden det var knas i nummer 1's liv) och han skulle lämna sin tjej. Nu... så vet han inte vad han vill. Han vet ingenting. Han kom till mitt liv när jag var på långsam uppgång från att ha varit riktigt nere, så han räddade mig och visade mig världen genom helt andra ögon. Han frågade mig om jag ville vara hans vän tills han rett ut saker och ting. Jag sade nej...först...sen sa jag ja, för vad kan jag göra? Han äger en del av det som är kärnan till vad som är jag.

Båda två får mitt hjärta att slå hårt. Men på olika sätt. Båda två bryr sig om mig. Men på olika sätt.

Som ni ser så ligger bollen i båda fallen hos männen. Hur gick allt så fel? Hur tappade jag mitt trumfkort och blev satt i den här positionen?
När blev jag en disneyfigur som bara väntar och väntar och väntar?

Jag borde lämna båda två utan att se mig om, men hur kan jag när jag med den ena känner mig som en prinsessa och med den andra skrattar och mår bra?
Jag har aldrig stått inför ett sånt här dilemma och jag tror ärligt, att ifall ingen av dem passar bollen till mig snart, så tänker jag lämna spelet.

All is fair in love and war.

Mars.

2009-03-31T17:15:00.002+02:00

Mars tar slut idag och med det hoppas jag på något bättre än vad som varit under 31 dagar.
Stressen tar kål på mig. Har du någonsin varit så stressad att du inte kunnat göra något av det du måste göra och haft en konstant spykänsla i kroppen?
Så har jag det nu. Det är inte ett dugg trevligt. Jag har svårt att njuta av något över huvud taget och det enda som får mig avslappnad är vin =/

Skolan går skit och jag fattar ingenting av uppgifterna vi ska göra, jag bara hoppas innerligt på att jag hinner ta igen det jag missat nu på två veckor, för annars måste jag byta inriktning... Det håller inte annars.

Jag vill ha en HEL helg bara med filmtittande och mys, kan inte någon ställa upp och hålla mig sällskap? Jag måste få koppla av i gott sällskap utan en massa alkohol och tjo och tjim. Hjälp mig.

Emma ringde nyss och frågade om jag ville följa med till sjön och grilla och dricka lite vin för hon tänkte att jag kanske behövde ett avbrott, halleluja för folk som förstår. Så det blir grillande ett par timmar och mys =)

Spriten.

2009-03-03T17:31:00.002+01:00

Jag ska ta det lugnt med spriten den här veckan.
Det känns bra, känns som en riktigt bra grej faktiskt.

Har blivit mycket på sistone och det är inte bra.

Beslut.

2009-03-03T15:47:00.003+01:00

Det är så svårt. Men...

Jag kan inte hänga i luften utan att veta vad jag väntar på. Kommer alltid älska dig, kommer alltid finnas här för dig.
Jag tänker inte försvinna, jag kommer bara att ta några steg tillbaka.
Det är för din skull och för mig, för att jag inte kan gå omkring om dagarna och känna mig ensammast i världen.

Det kanske finns en tid för oss, men den är inte nu.

Allt du behöver veta.

2009-03-03T02:12:00.001+01:00

Min historia började midsommar 1987 då min mor var helt galet förälskad i en blond, långhårig och blåögd Peter från Värmland. Peter var konstnärlig och dessutom händig och jobbade som snickare i Stockholm när mamma först träffade honom. Midsommarfirandet var lite lätt alkoholpåverkat sådär som det brukar vara ;) och de hade en het natt i Värmlandsskogarna.

I början på hösten upptäckte mamma att hon var gravid och hon blev förvirrad. Peter var världens finaste kille, allt man kan önska sig av en man, men han missbrukade narkotika och hade svårt att hålla sig ifrån alkohol och mamma ville inte att hennes son (vilket hon var övertygad om att jag var) skulle växa upp med TVÅ missbrukande föräldrar, hennes eget spelmissbruk i tankarna (även om det enligt henne då inte var något farligt), så hon gav honom ett val: Att stanna och sluta med drogerna eller att gå. Vad jag vet så blev det bråk och min mor är ingen man leker med när hon är förbannad (förklarar var jag fått mitt temperament ifrån ;D) och han stack, med svansen mellan benen.
Min 7 år äldre systers pappa som mamma hade skiljt sig ifrån 5 år tidigare ställde upp för mamma och även för mig efter jag föddes.

Jag spenderade mina 6 första år i norr-förorter till Stockholm, innan mammas spelmissbruk tillslut under en period då vi bodde inkvarterade i ett av Riahemmens hus (ideel förening för att stödja missbrukare) blev så allvarligt och hennes rastlöshet så stor att hon fick för sig att starta ett eget bageri i lilla Holmsveden som ligger i Hälsingland. Efter ett halvår där så fick mamma lappsjuka på grund av hennes obefintliga sociala liv och här börjar historien på riktigt. Vi började flytta runt genom halva Hälsingland och mammas missbruk blev värre och värre och hennes kropp började ta stryk av hennes arbetsnarkomani som kock och kökschef på otaliga ställen, så tillslut blev hon sjukskriven. Och deprimerad. Och hennes spelmissbruk blev ännu allvarligare. Till råga på allt var hennes yngsta dotter (jag) understimulerad i skolan och hade arbetat klart hela mellanstadiets läroplan redan i trean...

Mamma tog kontakt med soc och jag fick en kontaktfamilj att åka till varannan helg för att mamma skulle lyckas reda ut sitt liv. Efter 2 år hade hon kommit fram till att det inte fanns någon annan utväg än att skriva in sig själv på ett 4-månaders behandlingshem, så en sommardag gick hon till pizzerian i lilla Vallsta där vi då bodde, när de öppnade och satt där vid sin Jack Vegas-maskin hela dagen tills de stängde, för hon visste att det skulle bli sista gången hon skulle få spela, så hon tog farväl.

Kontaktfamiljen jag hade haft blev min fosterfamilj under mammas tid på behandlingshemmet och de beslöt sig under sommaren för att flytta till Örebro och jag fick snällt följa med. Familjen var mormoner och pappan gravt dysfunktionell på grund av sin enda kärlek - Jesus. Efter ett halvår hos dem så var jag så djupt deprimerad att när jag fick komma hem till mamma så kände hon inte igen mig längre. Hon bad om ursäkt att hon inte kunnat hjälpa, varje gång jag ringt och gråtit i telefon.
Jag fick komma tillbaka till min gamla klass i min gamla skola och allt var som vanligt... Eller inte.
Jag pratade aldrig med någon, höll mig bara för mig själv och skrev musik med min gitarr, var på biblioteket varje kväll och satt 2 timmar vid deras utlåningsdator och pratade med kompisar från USA. Kompisar som inte visste något om mig, som jag slapp gömma mitt nya jag för.

En kväll på biblioteket kom en av byns a-lagare dit och började tafsa på mig... Kallade mig för blomma som var så utvecklad fast jag var så ung... Jag sprang hem och grät och berättade för mamma. Vågade inte gå till biblioteket på flera dagar. Mamma följde med mig dit och pratade med bibliotekarierna om vad som hänt och fyllot blev portad på livstid.
Jag började skapa mig ett namn inom musiken, trots att jag bara var 12 och jag spelade på alla byns evenemang som hölls. Jag spelade bara egenskrivet, för jag förstod inte meningen med att sjunga någon annans ord och tankar.

När det var nästan dags att sluta sexan så flyttade mamma ihop med en 19 år yngre kille som hon träffat på behandlingshemmet, vilket innebar att jag var tvungen att byta skola, för han bodde utanför Gävle.
Den nya skolan och nya klasskamrater var min nystart. Första dagen blev jag hela skolans gitarrhjälte och jag kompade hela avslutningsklassen den dagen vi slutade.
Jag blev kär för första gången, men fick honom inte för han sade att "det finns ju så många andra att välja på". Fick min första orgasm och drack alkohol för första gången.
Sen började jag sjuan... Första dagen med knallblått hår(det fanns en Festis på den tiden som var blå, jag såg ut som den) och alla undrade vad jag var för tönt. Min musiklärare prisade min sång och sade att under alla hans år där så hade han aldrig hört någon med lika fantastisk röst. Han var min gud, den som fick mig att leva alla gånger jag bara ville dö. Här börjar mina minnen dö ut, sjuan är mest ett blurr, för det var då jag fick anorexia... Jag slutade äta, för att jag tyckte att mina 66 kilo som jag vägde var för mycket. Jag började förstöra mina armar med diverse trubbiga föremål, jag hatade alla mina klasskompisar utom ett par, jag älskade franskalektionerna där jag slapp dem.

Strax innan åttan rymde jag hemifrån, till pappa visserligen, men ändå. Mest för att manifestera för mamma att jag inte mådde bra och att jag inte klarade av att bo i den lilla hålan hon satt oss i. Jag pratade inte med henne på 9 dagar.
En dag ringde hon och bad mig komma hem när jag hade bearbetat mina känslor och att hon fått tag i en lägenhet inne i Gävle som skulle passa mig bättre.
Vi flyttade och jag träffade en kille som bodde på min tvärgata. Jag hade pratat med honom på lunarstorm ett par gånger tidigare och fått reda på var han bodde, så en dag beslöt jag mig för att gå dit och knacka på.
Ingen öppnade så jag tänkte att det kommer väl någon snart, så jag gick ut och väntade och mycket riktigt så kommer det en söt 17-åring gåendes på andra sidan trottoaren och kastar blickar åt mitt håll. Jag var skitskraj, så jag gjorde ingenting förutom att andas en stund. 5 minuter senare tog jag mod till mig och knackade på dörren igen. Det var han!
Han bjöd in mig och vi pratade i flera timmar. Dagen efter kom jag dit igen och på kvällen kysstes vi för första gången. Han tog min oskuld någon vecka senare och vi var tillsammans i exakt 10 månader och 9 dagar. Jag var då 14 år och mina klasskompisar tyckte att han var för gammal för mig, man kunde ju inte gå i åttan och vara tillsammans med en kille på gymnasiet. Men han förändrade mitt liv. Jag slutade vara deprimerad och jag började trivas med mig själv.
Jag älskade honom över allt annat och han gjorde precis allt för mig, vi har kontakt än idag och han ställer fortfarande upp.
Det tog honom otroligt hårt när jag gjorde slut och han förändrades totalt... Vi umgicks fortfarande varje dag och varje dag så satt jag och såg på hur han skar i sina armar med en fickkniv. Flertalet gånger hoppade jag på honom, slog kniven ur hans händer och bara höll om honom när han grät och skakade...

Jag avslutade högstadiet nere i Småland då min mamma något tidigare hade deklarerat att hon var trött på Gävle och vägrade bo kvar. Jag hade då träffat en kille från Oskarshamn via internet och var saligt kär. I oktober bestämdes det att jag och mamma skulle flytta ner i december efter terminens slut. Jag hade en spelning den 6e december och dagen efter var den värsta dagen i mitt liv. Jag läste nyheterna när jag vaknade och trodde att jag skulle dö. En 19-åring som polisen inte ville nämna vid namn hade dött i Forsbacka, där jag bott tidigare. Jag kände ALLA 19-åringar där, trots mina egna knappa 15.

Jag bad till Gud om att det inte skulle vara Magnus, det fick inte vara Magnus. Ingen från Forsbacka svarade när jag ringde den dagen, men på kvällen ringde min klasskompis Sandra och frågade om jag hört vad som hänt. Redan innan hon sade något så låg jag på toagolvet och trodde aldrig att jag skulle ta mig upp igen. Magnus var död. Min bror, min bästa vän, den enda som någonsin sett mig som en riktig människa. Hans sista ord till mig hade varit "Det är tråkigt att du ska flytta, Annie. Men du vet att var du än är någonstans, så kommer jag alltid vara med dig". Det är så ironiskt att hans ord skulle klinga en sådan sanning. Mamma hörde min kollaps och förstod att det var Magnus... Hon grät med mig länge, tills jag avbröts av telefonen som ringde igen. Det var Kim, killen från Oskarshamn. När jag svarade förstod han också att det var min Magnus som hade gått bort. han pratade mig igenom mina tankar i 3-4 timmar och sade att han skulle åka upp till mig helgen efter, för att han inte ville att jag skulle behöva gå igenom sorgen själv.
Måndagen efter i skolan var pest...Inga lektioner för Magnus närmsta, utan vi fick driva planlöst i korridorerna och prata med lärarna om vi ville... Jag minns hur vi grät. Hur många kramar som utbyttes den dagen. Hur många liter tårar som måste ha spillts över hur alkoholen kunde ha tagit världens finaste kille ifrån oss. Alkoholförgiftning... Jag kan inte minnas att jag sade ett endaste ord den dagen. Försökte jag så kom det bara tårar.
Kims helg kom och det var tur att han var där, för jag hade spelning den helgen också och hade aldrig klarat det utan honom. Fick fina recensioner i tidningen och Kim förklarade att han älskade mig...
Helgen efter lämnade jag Gävle bakom mig och tog farväl av mina bästa vänner på stationen.
I Småland väntade bara turbulens. Ingen riktig bostad på någon månad, Kims och mitt förhållande var som alla tonårsförhållanden - stormiga. Det tog slut 2 mars 2004.
Skolan gick halvt åt helvete och jag brände ut mig helt. Rektorn beviljade en extra veckas ledigt i samband med påsklovet på grund av min psykiska ohälsa. Jag flydde till pappa, som vanligt när jag behövde fly. Min fristad har alltid funnits hos pappa.

Resten av historien går att ta i korta drag, då jag inte kan finna någon särskild relevans i den för den jag är idag:

Jag började gymnasiet, fick fantastiska lärare på musiklinjen.
Sjöng i SAS, skolans All Star-band. Skaffade mig ett eget band med 3 killar i 25-30-årsåldern. Hoppade av det bandet. Hade ett par olika pojkvänner. Började dricka alkohol. Skaffade egen lya och morsan flyttade ifrån mig. Träffade Lisa... Åh min Lisa. Mitt liv hade nog inte varit uthärdligt utan henne. Aldrig i mitt liv har jag haft en bättre vän. Villkorslös vänskap.
Förlovade mig med en skåning. Bröt förlovningen och alla framtidsplaner.
Blev sexmissbrukare (som definitivt inte är så roligt som det låter) och började röka. Skaffade Sixten, min livskamrat forever dressed in black med gröna ögon och lång svans. Var kär otaliga gånger, alla olyckligt.
Tog studenten och flyttade till Morgongåva.

Här är jag nu. På min tredje termin vid Uppsala Universitet och har ett mål med min närmsta framtid. Kär. Förvirrad. Tom.
Hittills i mitt liv har jag rökt alldeles för många cigg, druckit alldeles för många liter alkohol, haft alldeles för många sexpartners. Det mesta av livet har varit pest, men alla dåliga stunder vägs upp av de bra, för de har varit förträffligt bra. Jag har älskat, jag har hatat. Jag älskar fortfarande, men hatet för det mesta har avtagit.
Sixten ligger här bredvid och sover och lugnar mig och tomheten som jag känt hela dagen kommer gå över.
Det viktigaste jag lärt mig av livet är att alltid leva i NUET. Igår har hänt och kommer aldrig tillbaka, imorgon kan vi inte veta något om.

Och just NU finns det bara en sak jag vet - jag älskar någon som behöver mig, oavsett hans känslor för mig.

_______

Oj. Glömde uppenbarligen en av de viktigare passagerna i mitt liv. Min senaste pojkvän... Antar att det fortfarande är för nytt för att jag ska orka skriva om det just nu... Det är mycket obearbetade minnen som rör honom. Och det är inte så relevant för situationen.

Jag vet.

2009-03-02T22:14:00.002+01:00

Jag vet en del saker om dig...

Jag vet att du är så svag för mina ögon, så att när din blick väl möter min så låter du den dröja kvar någon sekund extra.

Jag vet att när du hör mig sjunga så blir du svag, du smälter.

Jag vet hur jag får dig att skratta, att glömma bort dina problem om än bara för ett par sekunder. Men jag vet.

Jag vet hur du inte kan motstå mina läppar när dina väl har mött mina.

Jag vet hur rädd du är för vad du känner för mig, för du vill inte förstöra mig, du vill inte förstöra för dig själv.

Jag vet att du vet att varenda rörelse vi gör, varenda ord vi säger, speglar den andres med minutiös exakthet.

Jag vet hur svårt du har det just nu, hur tom du känner dig.

Jag vet att du vet att jag skulle göra allt för dig...

Soulmates cannot be torn apart. Ever.

Konflikt.

2009-02-24T16:42:00.002+01:00

Jag har läst en kurs i konflikthantering, så säg inte att jag har fel.
Det absolut bästa sättet att lösa en konflikt på är utan andras inblandning, att mötas och prata om problemet/en.
Men eftersom du (enligt mig) undviker ensamtillfällen med mig systematiskt så får jag blogga om det.

1. Om flera personer berättar för mig att du är lite av en player och springer omkring bland flera olika tjejer och du inte svarar på det + att du tar illa vid dig när jag tar upp det, så gör det automatiskt att jag drar slutsatsen att jag bara är en i mängden, inget speciellt, bara ett strul.

2. När du lovar saker och inte håller dina löften till mig så blir jag irriterad och sur, för jag har en biologisk pappa som aldrig har hållit sina löften till mig och det är djupt inrotat i mig att man inte säger saker som man inte hade tänkt att stå fast vid.

3. Du uppskattar mig aldrig, bekräftar mig aldrig. Du kanske gör det för dig själv, men det håller inte. För jag behöver HÖRA det. Med det i åtanke och 4; du vill inte sova med mig, för du vill inte ha sex med mig... än? MEN du blir ledsen när jag träffar andra killar och 5: du säger att du själv är singel, men jag kan uppenbarligen inte vara singel eftersom att jag inte får träffa andra.

Jag har egentligen ingen lust att träffa andra, men det ska väl vara på lika villkor, eller? Ge mig svar, så jag förstår, för just nu funkar INGET i mitt liv p.g.a. DIG och dina uteblivna svar.

Jäkla kvällsgrubbleri.

2009-02-22T22:25:00.002+01:00

Jag hatar vad mörkret gör med mig. Jag blir alltid grubblig och tänker för mycket.

Har suttit och varit sjukt trött sen 17-tiden, men inte gått och lagt mig...förmodligen för att jag väntat på att någon som sade att han skulle höra av sig idag skulle höra av sig. Vilket jag borde förstått inte skulle ske.

Ojsch. Klockan är halv elva snart...

Jag undrar vad det skulle krävas av mig att bara glömma bort de senaste veckorna och låtsas som att det aldrig hänt. Att jag aldrig träffat honom. För hur lite jag än vill att det ska vara det bästa, så är det nog det. Att sluta här. Men jag kan inte, jag vill inte. Inget uns av mig vill ge upp detta. Men jag undrar vad det skulle krävas av mig. Hur många dagar skulle det ta?
Men återigen. Det skulle aldrig gå. Det går inte att glömma hur jag känner när han tittar på mig... Det går inte att glömma hans leende. Hans läppar. Hans mjuka händer i mina.
Men varför måste jag vara kär...? Det är DET jag inte orkar... Jag orkar inte ge av mig till någon som bara stundvis uppskattar det. Jag är dum också, för jag vet ju exakt varför, men jag förstår inte varför han inte vågar prata om det... Jag är ju jag. Jag är ju... han.

Detta är din motivation.

2009-02-22T12:52:00.004+01:00

Till dig som betyder mest:

Du känner dig tom och hopplös. Du känner inte dig själv och du vet inte vem du är. Varje steg du tar känns fel och onödigt, helst skulle du bara slippa att någon ens vet vem du är, för du vill bara vara själv. Just nu känns det inte som att du bra på något, att du har fötts till jorden utan mening med ditt liv. Du klandrar modern som gav dig liv, för varför ska just du finnas till när du inte gör någon nytta? Du älskar henne mer än allt annat, trots att hon inte finns med dig längre, men hon är också den du hatar mest av allt, för att hon skapade ett sådant misslyckande som dig. (Hon älskar dig också, jag har känt henne i närheten av dig, och hon tror på dig, hon är övertygad om att du kommer finna dig själv).

Du letar efter något du aldrig kommer hitta; dig själv. Att hitta sig själv är inte som att leta efter en annan person, man måste leta efter känslan av att trivas med sig själv och jag vet att du har känt den, men du håller inte fast den, du låter den försvinna och återkomma med regelbundna pulser - jag vet, för jag har letat efter mig själv nästan lika länge. Skillnaden är att jag hittat känslan, för jag undvek situationer där den försvann. Det är SÅ du hittar dig själv, genom att lyssna på dina känslor, tankar och förnuft har en oerhört liten del av processen. Låt ingen annan driva dig till att tycka något som gör att känslan av att trivas med dig förminskas, det handlar bara om vad DU känner.

Jag vet varför du finns, för jag ser vad du gör med människor när de är nära dig - det är som magi. Vill du veta, så fråga mig.

You raise me up to more than I can be...

Senare tillägg:

Skrev en dikt om hur det kändes att vara jag när jag var som mest tom, vann en dikttävling med den för några år sedan och jag lägger den här, så att du kan läsa den och förstå att jag är som du.

DAGGDROPPAR
Det är såhär det känns
när man blir uppäten av ensamheten
att känna sig oändligt hungrig
fast mätt och skuldmedveten

Det är så här det är
att vara ensam trots att man inte vill
att kunna läsa en bok på ett främmande språk
utan att läsa den innantill

Det är såhär det känns
när man står på branten innan man dör
att ha problem med att hitta rätt på pianot
och inse att den dagen man lämnar världen får man absolut gehör

Det är såhär det är
att vara en del av ett vattenfall
fångad i rytmen och ständigt önska
att få bli en iskristall

Lägger in en till, som nyss blev kommenterad på haket.com, skriven oktober 2007

SISTA ANHALTEN
Trevande söker jag svaren
på frågor jag inte ställt än
Ekon skallar efter ropen på något
Något som känns som en vän

Fumlande ramlar jag runt i mig själv
sökandes efter något mer
Mer än begränsande återvändsgränder
så långt som ögonen ser

Fredrik, igen...

2009-02-16T11:20:00.001+01:00

En låt jag hemskt gärna vill tillägna Fredrik...

Making Memories Of Us [Keith Urban]

I'm gonna be here for you baby
And I'll be a man of my own word
Speak the language in a voice that you have never heard
I wanna sleep with you forever
And I wanna die in your arms
In a cabin by a meadow where the wild bees swarm

(Chorus:)
And I'm gonna love you like nobody loves you
And I'll earn your trust making memories of us

I wanna honor your mother
And I wanna learn from your pa'
I wanna steal your attention like a bad outlaw
And I wanna stand out in a crowd for you
A man among men
I wanna make your world better than it's ever been

Chorus

We'll follow the rainbow
Wherever the four winds blow
And there'll be a new day
Comin' your way
I'm gonna be here for you from now on
This you know somehow
You've been stretched to the limits but it's alright now

And I'm gonna make you a promise
If there's life after this
I'm gonna be there to meet you with a warm, wet kiss

And I'm gonna love you like nobody loves you
And I'll earn your trust makin' memories of us
Ohhh
And I'm gonna love you like nobody loves you
And I'll win your trust makin memories of us

Fredrik.

2009-02-15T21:14:00.002+01:00

Jag kan inte tänka, för gråten och ångesten grumlar mina tankar...
Jag kan inte andas för det finns ingen luft värd att andas när du inte är här...

Fredrik...

2009-02-15T16:58:00.001+01:00

Min underbara Fredrik. Jag är så ledsen att jag sårat dig... Du förstår nog inte hur låg och jävlig jag känner mig.

Det sägs att fela är mänskligt, men jag känner mig som ett monster.

Love Story - Taylor Swift

2009-02-10T21:19:00.001+01:00

Älskar den här låten, älskar hela hennes nya skiva! Den är kanske 100 gånger bättre än hennes debutplatta. Videon är vacker och perfekt!

Det blir ett sådant här personligt "du"-inlägg.

2009-02-08T18:25:00.002+01:00

Du... Du har alltid funnits mitt framför mig, men det var inte förrän jag fick en chans att verkligen se in i dina ögon som du verkligen började existera i min värld. Du är precis som ett ord man aldrig har hört förut och så fort det nått öronen så finns det överallt.
Du tog mig med storm på två sekunder och kanske inte på det där "sweep-me-off-my-feet"-viset, för det är du som är stormen och jag är ditt öga. Jag är ditt hav och du är mina vågor.

Jag är rädd för att bli lämnad, övergiven av någon som betyder mycket för mig och precis som en storm rör sig vidare från en plats till en annan, så kommer du blåsa förbi mig. Precis som havets vågor strävar in mot land, kommer du dra dig undan mig.

Jag vill inget hellre än att du ska våga se in i mina ögon och berätta för mig precis vad som rör sig innanför ditt pannben, jag skulle aldrig döma dig för saker du gjort tidigare, det enda som räknas är nu.

Igår finns inte och imorgon vet vi ingenting om, det enda vi kan vara helt säkra på är precis nu, den här sekunden. Det enda som finns är nu.

Friad!

2009-01-31T17:49:00.001+01:00

Fick papper från polisen i veckan. Är friad från misstankar om bedrägeri och förundersökningen har lagts ned. Skönt att det är något som funkar som det ska.

Jag kan knappt röra mig, har så förbannat ont i magen och ryggen. Vad är fel?

Nu måste jag dra iväg till min spelning!

Bara för att vi var söta i fredags.

2009-01-19T22:17:00.004+01:00

Var hemma hos Jimmie i helgen. Jimmie som jag träffade för 2 månader sedan i Växjö, då vi spelade på samma ställe.
Det var riktigt roligt, jag är så otroligt tacksam för att detta blev sista helgen innan skolledigheten slutar. Så naturligt att vara med honom, han skulle aldrig döma mig, aldrig hålla något emot mig - en riktig vän.

Den här bilden är från i fredags då vi var lite sliriga ;)

Oskyldigt anklagad.

2009-01-15T03:17:00.003+01:00

Ad astra per aspera, ja så är det verkligen.
Ikväll blev jag anklagad för bedrägeriförsök OCH polisanmäld för samma sak.

Jag och Emma var ute och firade att jag klarat tentan, på People i Uppsala. Strax innan tolvslaget så gick jag till baren för att beställa, med Emmas kort för att jag är pank och lånade pengar av henne. Jag sade vad jag ville ha, och hon jag beställde av är en enligt mig tidigare väldigt trevlig tjej som min bekant Hanna känner och hon frågade vad jag hette. Jag sade namnet på kortet för jag ville inte ha några problem, men då fiskar den här jävla bartendern från helvetet upp ett annat kort OCKSÅ som hon ger till en vakt och förklarar att jag försökt handla på ett kort som ägs av en David vars kort är spärrat (självklart har jag inte lämnat fram det kortet, jag har inte ens pratat med en kille ikväll). Jag blir fast med en vakt i en kvart och får inte röra mig, sen kommer POLISEN! De vill göra en anmälan, låter mig inte prata till punkt och påstår att jag är full (efter 3 cider, hur full blir man...?). Jag frågar om jag får blåsa, men det vill de inte. Så de tar sina uppgifter och fullkomligt skiter i mig, jag får inte röka eller något.
Sen förklarar de för mig att jag inte får komma in igen eftersom att jag försökt att stjäla pengar från den här David, som jag inte ens vet existerar, så jag får sätta mig på bussen och åka hem.
People påstår att de har videobevakning över baren och det är ju skönt, med tanke på att JAG INTE GJORT DET!

Jag är fly förbannad över hur jäkla illa man kan bli behandlad för att man är tatuerad och inte är en liten blond översminkad fjortis. Lilla bartender-Mona eller vad du nu heter, du kommer aldrig undan med det här, det hoppas jag du förstår.

Tillägg: Hade det varit så att jag ville försöka stjäla pengar så hade jag definitivt inte tagit en killes kort... Hello? Jag har högre IQ än 90% av Sveriges befolkning, jag kan tänka längre än så...

Skolan och han.

2009-01-09T21:28:00.002+01:00

Fuck it. Jag grät nyss. Kanske i onödan, men nu sitter jag som på nålar! Om jag inte klarar omtentan jag gjorde idag så får jag inte fortsätta läsa... Det är nog få som gråter över skolan, men det är ju mitt liv ffs... Får väl be till den gud jag inte tror finns om att jag kommer klara det. Åh. Det är dumt att stressa upp sig i onödan, men jag är expert på det...

Jag trodde aldrig att det skulle finnas någon som jag verkligen skulle kunna känna mig helt avslappnad med, jag trodde allt snack om sådant var påhitt. Men nu har jag träffat honom.
Varje kyss får mig att känna mig mer levande än jag någonsin gjort, varje gång han rör mig slår hjärtat dubbla slag... Fortfarande vågar jag inte hoppas på någonting, är för bränd sen tidigare för att ta steget från min säkra borg. Bollen är hans.
Jag drömmer om honom om nätterna, inte alltid vackra drömmar, men han är åtminstone där.
Han är verkligen allt jag aldrig velat ha, hur kunde jag ha så fel tidigare? Jag har aldrig haft en kille som varit något annat än runt 2 meter lång, mager och med intressen som aldrig vidrört mina. Här har jag hittat en tvättäkta spelnörd som är kort och... helt fantastiskt underbart vacker.

Jag har alltid haft svårt att erkänna att jag är en gamer... Av olika anledningar. Ni som läst det mesta av min blogg vet nog det dock. Har skrivit ett och annat om King's Quest och smått och gott. Men jag är periodare (om man kan använda det uttrycket gällande spelande) och just nu har jag ingen spelperiod.

Åhåhå, snälla låt mig klara tentan!

Nu ska jag gå till Emma och dränka stressen med ett glas vin.

Årets första blogginlägg.

2009-01-04T20:43:00.002+01:00

Pust. Det har varit tågförseningar hela dagen, enerverande som fan. Hemma nu i alla fall, ska snart börja titta på ett par filmer.
Med tanke på filmer så funderar jag på att dra på bio i helgen, ska höra om Rasmus kanske har lust att hänga med. Är jättesugen på att se Angelina Jolie's nya, "Changeling", som har biopremiär i just i helgen.

Skolan börjar alldeles för snart efter juluppehållet, börjar med omtenta nu på fredag... Orkar inte ens riktigt bry mig ifall det kommer gå bra eller inte, jag har tröttnat på att plugga nu... Vet inte hur jag ska orka, måste hitta något som peppar mig.

Hur ska man summera 2008? Jag brukar alltid summera åren som går... Men jag vette fan om jag orkar ta upp 2008... Det har inte varit bra i alla fall, kort och gott. På många sätt har det det, men på lika många sätt har det inte varit det. Det började med att jag var så otroligt kär och svävade på rosa moln, i mitten av året faljerade allt och jag levde mitt liv från sängen och enbart sängen. Började jobba på Burger King och hade 5 sjukt roliga månader tills jag insåg att jag inte hann med skolan. Körde i tentor och tappade bort mig själv. Drog på mig en fantastisk förkylning, slutade på BK i november, började ta tag i plugget, drog mig själv upp på fötter, lirade med bandet, förälskade mig, det sket sig, träffade en kille, spelning på nyårsafton och idag sitter jag här, fortfarande med den här fantastiska förkylningen över mig.
Juni var fantastiskt i alla fall. Helt underbart, levde livet och kände mig lycklig.

Jag saknar sommaren... Jag svär. får jag chansen att bo någonstans där det är varmare så tänker jag ta den, eller om jag slipper vara utomhus mellan oktober-mars. Jag verkligen hatar vinterhalvåret, jag är en äkta sommarflicka. Född på våren och är aldrig mer levande än jag är om sommaren.

Ge mig den tillbaka.

www.svenskfast.se

2008-12-15T01:43:00.002+01:00

Nattligt nöje, jag svär. Ni som inte kan sova om nätterna borde gå in och kika på hus på svenskfast.se. Om man klickar in sig för att se info om ett hus eller lägenhet så kommer det en mittkolumn med bilder och dylikt, till höger så finns en kolumn med olika avståndsmätningar och under den, där börjar det roliga. Där finner man alltså en livsstilsstatistik över området som huset/lägenheten ligger i och det mest fantastiska med den är "intressen".
Hittills har jag upptäckt att folk i Enköping är väldigt glada i bussresor och att folk i Rosengård tycker att bantningstips är det mest fantastiska som finns.
Ska leta lite mer roligt nu, dyker det upp mer så listar jag det härnedan.

- I Bromöllaområdet gillar man liksom Enköpingsborna också bussresor och att följa populära TV-serier
- I Skurup gillar man också, håll i hatten - bussresor! Och man gillar också hushållsmaskiner (tänk på det om ni har släkt runtomkring där och har svårt att komma på julklappar, här kommer tipsen från en säker källa - svenskfast.se)
- I Enköpingsområdet och Eslöv så är man särskilt intresserad av energisparande
- I Enköping tycker man även om att lösa korsord, och det är ju uppenbart, vem kan motstå den totala underhållningen i ett papper fyllt med rutor?
- I ett nybyggt område i Lerum så gillar man att spendera kvällarna med att spara i aktiefonder; Värdepapper och värdepappersaffärer; Skattefrågor

Ja, nu orkar jag inte leta mer, så nu får ni leta själv. Men jag varnar er för att det kan vara något fuffens med statistiken, för samma statistik dyker upp lite för ofta i delar av landet som ligger lite för långt ifrån varandra...

Nej.

2008-12-12T21:17:00.000+01:00

Vafan. Det kan bara inte vara sant. Jag vill bara... sova.

Det snöar ju.

2008-12-08T12:30:00.002+01:00

Det snöar och blåser... Hatar sådana här mornar! Fast idag känns lite annorlunda om jag ska vara ärlig... Vi hade spelning i Södertälje på Telge Choppers i lördags. Det var riktigt kul faktiskt! Lirade i 5 timmar och det var skönt att rösten höll, till skillnad från spelningen i Växjö. Men något som var aningens roligare... jag träffade någon. Som träffade mig också :) Han är smart och snygg och inte alls en sådan karl jag trodde jag skulle falla för. Men what do you know :D
Det hände inget mellan oss, förutom att vi växlade en del ord och blickar och telefonnummer och det var riktigt skönt. Jag har fjärilar i magen och jag minns inte riktigt när det kändes såhär sist... Men det var längesen. Fick aldrig fjärilar i magen med Jocke tror jag... för där gick allt så fort.

Jaaa, så nu vet ni det :D Får se vad allt leder till, men det verkar positivt för han tycker om mig också...

Tomas Järvheden.

2008-12-05T21:30:00.003+01:00

Tomas Järvheden är inte bara snygg... Han är en sjububblans bra komiker också.
Jag minns den gången jag träffade honom... Jag och Martin spelade och sjöng intromusik inför en föreläsning som han skulle vara konferencier för... Sen berömde han mig för min röst, vilket betyder rätt mycket med tanke på att jag ser upp till honom, både som komiker och musiker. Jag skulle vilja träffa honom igen.

Skorna!

2008-12-01T12:58:00.002+01:00

Mina skor kom idag! Lycklig som fan. De sitter perfekt. Tack USA för att ni har skor i min storlek! (38½)

Inbjudningen.

2008-11-26T23:22:00.003+01:00

Oriah Mountain Dreamer, en indianäldste, skrev en gång 1994 en fantastisk text, som har varit mitt motto sedan min mamma visade mig den för kanske 8 år sedan. Jag förstod inte vad den betydde då, men nu vet jag.

Det intresserar mig inte vad du arbetar med.
Jag vill veta vad du trängtar efter, och om du vågar drömma om att möta ditt hjärtas längtan.

Det intresserar mig inte hur gammal du är.
Jag vill veta om du vill riskera att se ut som en dåre för Kärlekens, för Drömmarnas skull
För äventyret att leva

Det intresserar mig inte vilka planeter som står i konjunktion till din Måne.
Jag vill veta om du har berört det innersta av din sorg, om du har blivit öppnad av livets svek eller blivit förtorkad och sluten av rädsla för mer smärta!

Jag vill veta om du kan sitta kvar i smärta, min eller din egen, utan att röra dig för att dölja den eller ta bort den.

Jag vill veta om du kan finnas till i glädje, min eller din egen; om du kan dansa hängivet och låta extasen fylla dig från fingertoppen till tårna utan att säga åt oss att vara försiktiga, vara realistiska eller tänka på det begränsade i att vara människa.

Det intresserar mig inte om den historia du berättar för mig är sann.
Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att förbli sann mot dig själv; om du kan uthärda anklagelsen att svika och inte svika din egen själ.

Jag vill veta om du kan vara trogen och därigenom pålitlig.
Jag vill veta om du kan se skönheten även om det inte är en vacker dag, och om du kan se att din källa är i Guds närhet.

Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller mitt, och ändå kunna stå vid sjöns strand och ropa mot silvermånen: "Ja"!

Det intresserar mig inte var du bor eller hur mycket
pengar du har.
Jag vill veta om du kan stiga upp efter en natt av
sorg och förtvivlan, trött plågad ända in i märgen,
och göra vad som behövs för barnen.

Det intresserar mig inte vem du är, hur det kommer sig att du hamnade här.
Jag vill veta om du tänker stå mitt i elden tillsammans med mig och inte dra dig undan.

Det intresserar mig inte var eller vad eller tillsammans med vem du har studerat.
Jag vill veta vad det är som bär dig framåt inom dig när allt annat sviktar och försvinner.

Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv; och om du verkligen tycker om ditt eget sällskap under de tomma ögonblicken.

2008-11-25T23:29:00.002+01:00

Det är ju bara för fantastiskt. I flera månader har jag väntat på skivan och den kommer nästa vecka! Det handlar självklart om Britney Spears stora, riktiga comeback med plattan Circus.
Det här är framsidan och hon ser helt otroligt vacker och sockersöt ut. Nästan så att man tror att det inte är hon. Många av promobilderna är hon sig inte lik på, så jag anar fuffens... men jag skiter i det, för låtarna är så jäkla bra!

Alex.

2008-11-24T21:35:00.002+01:00

Jag vet inte om du ens läser min blogg längre...
Hur som helst. Jag fick panik när jag insåg att jag inte har ditt telefonnummer! Jag har bytt mobil och tydligen så låg ditt nummer på den förra telefonen och inte på simkortet...
Sms:a mig om du har lust...

Jag saknar dig... obeskrivligt mycket. Du är den enda som kan få mig att skratta på riktigt, jag har insett det efter vidare reflektioner över mitt liv. Jag vägrar tro att mina chanser är slut. Du kanske har träffat världens bästa tjej, men jag svär att jag är lite mer världens bästa tjej än vad hon är =)

This is not some case of wanting what you can't have, this is realising the stupidity of my own mind. Jag har låtit dig gå en gång för mycket nu. Det är slut med det.

Jag vet inte.

2008-11-23T15:08:00.002+01:00

Nej, jag vet inte. Men det jag vet är att jag ligger på soffan och har småkrämpor i lungorna eller liknande och att hostan aldrig blir bättre och att jag har omtenta i kultur på fredag.

Jag vill inte tänka på det. Vill inte tänka på män. Vill bara vara. Tillsammans med min kära mor har jag i alla fall luskat ut att män aldrig lyssnar på vad man säger och det är därför det blir gräl och bråk. De hör bara det de vill höra. Och de kan aldrig se saker ur den andres perspektiv och det är alltid mest synd om dem. De skyller allt på oss när de i själva verket borde se sig själv i spegeln och säga till reflektionen det de nyss sade till oss. Detta är inte en generalisering. Det är en sanning. Män påstår att det är så jäkla svårt att förstå sig på oss kvinnor - men konstigt?! Ni lyssnar inte på oss. Vi kör med öppna kort och spiller våra hjärtan för er, det ni inte förstår är att våra hormoner fungerar på ett annat sätt än era. Och tyvärr så styr hormoner allt som har med kroppen och tankar att göra, utan hormoner så är man inte en människa.

Ni män förstår er inte på oss på grund av att ni stänger av era öron när det inte verkar vara något som ni är intresserade av. Därför upprepar ni er också väldigt ofta om händelser som ni berättat för oss, eftersom att ni antar att vi gör samma sak - inte lyssnar. Vilket vi, på gott och ont, gör. Varenda ord.

"Jag lovar." Promise my ass.

Reklam.

2008-11-17T17:22:00.002+01:00

Såg nyss en reklam som äcklade mig något vansinnigt. Här ligger jag framför teven i självömkan över min feber och får se vad? Lindex-julreklam för underkläder.
Modellen ser ut som en planka och det är patetiskt att hon ens använder BH - det är som att se en fyraåring i bikini på stranden, också patetiskt. Man har BH främst för att stödja ryggen så att den slipper belastning, men hennes engrammare kan inte påfresta så mycket.
Vad hände med att ha glamorösa, kurviga kvinnor som underklädesmodeller a la Tyra Banks och Heidi Klum (eller vilken annan Victoria's Secret-modell som helst för den delen)? Eller Sverige kanske inte har kommit dit än?
Ja, jag äcklas utav kvinnor som inte har bröst, allra helst atleter som inte har det minsta fylligt ovanför midjan, utan bara ett par amerikanska pannkakor av stål.
Kvinnor ska se ut som kvinnor, god damn it. Det betyder dock inte att jag inte tycker att vi borde ha ett jämställt samhälle, för det vill jag, men bara för att vi vill ha samma villkor som män har så betyder inte det att vi ska SE UT SOM de också...
Och så tänker ni: men de stackrarna som inte kan hjälpa att de har små bröst då? - Låt de inte bli modeller eller ideal för världen.

Barack Obama.

2008-11-05T11:58:00.001+01:00

Oprah Winfrey sade det: "It feels like hope won!".
Mer än så behöver inte sägas om det.
Jag är glad, som fan. Change.

Thoughts.

2008-10-20T19:25:00.002+02:00

Jag har mycket tankar om allt just nu. Jobbet mest. Tror det krävs en förändring för att jag ska hitta tillbaka till min glädje...

Har startat ett e-sparkonto, fyfan vad vuxet.

Nu måste jag hitta på något att tugga på, hungrig som en gnu!

Höst.

2008-10-03T10:56:00.002+02:00

Det är höst. Många är deppiga. Många drar nu på sig livslånga depressioner och ångest som de inte trodde att de hade i sig. Jag försöker hålla mig över ytan.
Medan jag försöker hålla mig över ytan, så kan jag inte låta bli att fundera över depressioner. Jag har kommit fram till slutsatsen att det finns olika depressioner (självklart).
- Den uppmärksamhetssökande depressionen: kanske inte egentligen en riktig depression, utan snarare en light-depp som kan komma sig av precis vad som helst. I vilket fall, så söker dessa personer uppmärksamhet och tröst från andra genom att berätta om hur dåligt de mår eller drar sig undan helt och isolerar sig en tid, som för att göra ett statement.
- Djup depression: Märks inte alls. En person som har en djup depression vill inte behöva tynga någon annan med sina besvär, så han/hon anpassar sig helt enkelt och lever ett, utåt sett, normalt liv. Enligt mig kan den också kallas maskerad-depressionen, för personen drar på sig en fasad för att inte behöva visa för någon annan hur dåligt den mår. Detta kan leda till att man spelar sin roll så bra, att man tillslut tror att man inte mår dåligt, tills man en dag vaknar upp från sitt skådespel.
- Ännu djupare depression: Det här är de personerna man aldrig ser. De är alltid isolerade, folkskygga och fungerar inte i samhället på grund av hjärnspökena.

Ska spekulera lite mer om detta och återkommer och fyller på snart.

Svårt att förstå.

2008-09-30T22:42:00.002+02:00

Hur kan en person vara vid liv den ena dagen och sedan bara borta...? Ryckt ur denna världen ovetandes... Mord. Jag förstår det inte.

Mina tankar går till Paulina hela tiden. Hon är stark, hon klarar detta.

Jag skickade ett sms till en död man i natt... Det var mitt sätt att få ett avslut på det tror jag. Fick leveransrapport ett par minuter senare... undrar vem som läser det.

Jag känner mig helt... frusen. Apatisk. Jag bryr mig inte så mycket om något just nu... Vet inte ens om jag kommer klara tentan imorgon... Isåfall blir det två omtentor, känns inte särskilt roligt.

Vila i Frid, Daniel.

Prestationsångest.

2008-09-22T18:10:00.000+02:00

Baaaaaaah.

Blått är mitt hjärta, blått är mitt blod.

2008-09-18T20:58:00.003+02:00

Det luktar kattpiss i hela lägenheten och jag blir galen snart.

Ville så gärna ta ett par öl idag, men ingen var särskilt på...

En sak som gör mig ledsen är alla pikar som haglar i klassrummet om hur dålig högerpolitik är... Men ingen tänker på att jag ligger aningens i underläge vad gäller det i vår grupp och ingen tänker på att jag kanske blir ledsen... För det blir jag. Mitt hjärta sitter till höger, jag svär och det gör ont när jag får höra massa skit om det hela tiden, jag öser ingen skit över vänsterpolitik när någon hör. Jag medger att jag skrivit skit om det i bloggen en eller två gånger, men varför pracka på någon något som de inte vill höra? - Onödigt tycker jag.
Och så tycker jag att folk ska läsa på om saker innan de börjar låta grodorna hagla ut ur käften.

Förvirrad.

2008-09-08T20:00:00.002+02:00

Trött på att hosta. Det har gått så långt att musklerna kring högerögat håller på och krampar.

Ligger i soffan med datorn på magen och tittar på Kristallen. Aldrig tittat på liknande förut, någon gång ska vara den första.

Jag känner mig helt...utanför. Utanför allting. Som att jag tappat greppet om verkligheten, fast ändå inte. Det känns som jag knuffats utanför verkligheten, som att någon med vilje knuffat mig utanför min egen verklighet. Egentligen borde jag skriva på engelska, men jag orkar inte riktigt.
Känns som att jag håller på att bli uppäten av ensamheten igen... Eller kanske inte.
Men det känns liksom inte att världen har någon kärlek över till mig. Alla är så gulligulliga och puttinuttiga, men jag får ingenting... Jag missunnar inte någon något heller, men skulle också vilja ha någon att hålla i handen ibland.

Och jag har till och med slutat leta. För längesen. Efter Tony i somras så orkade jag inte längre, jag förtjänar inte att bli bränd på det viset.
Träffade någon nyligen också... men jag brände mina broar för att få vara lycklig en sekund... Jag tror dock inte att han skulle kunna intressera sig för mig, så då var det lika bra.
Han är så otroligt vacker på så många sätt... Jag avskyr hans skratt, men det visar bara att han är mänsklig och att jag inte blivit blind (döv?). Han ögon är helt utan tvekan de vackraste ögonen jag någonsin sett... Till honom har jag dock bara sagt att de är vackra... Man får ju inte verka överdriven!
Vi intresserar oss för exakt samma saker, han är intelligent och har humor och när han ler så blir jag yr.
Än så länge så är detta dock enbart ett intresse för min hjärna att hänga upp sig på en liten stund. Finns inga övriga känslor i mitt inre. Än... De brukar ju dyka upp trots att jag försöker kämpa emot.

Cigg. Apelsinjuice också, kanske. Åhåhåhå, nu vill jag se Kenny Starfighter! Lätt att det måste gå att ladda ner det någonstans!

Nä... Jag får inget vettigt ur mig just nu. Back to the telly!

Blackie.

2008-09-02T21:44:00.002+02:00

Återigen har jag svart hår. Tycks aldrig hålla mig blond. Det är jag, men det känns inte som jag...
Jag ljuger hur jag än gör.

De senaste dagarna har det varit svårt att låta bli att tänka på Alex... Jag kan inte riktigt förklara varför heller. Ingen känslomässig förändring. Kanske snarare är det faktumet att det var längesen jag verkligen pratade med honom... Skolstart är kul I guess, när det är nollning. För mig är det bara pang på plugget.
Ja, så rättare sagt så tror jag att jag saknar honom. Det är svårt att uttrycka en sådan sak i ord på något vis... Men ja.
Det var alldeles för längesen vi sågs och flera veckor sedan vi pratade i telefon ett längre samtal än 2 minuter.

Och jag är sjuk. Det tar fan kål på mig. Orkar inget. Har ingen aptit och inga hungerskänslor...

Snor.

2008-09-01T19:33:00.002+02:00

Jaha. Det vill jag lova.
Snorig, rosslig, seg, trött, öroninflammation och feber.

Var hemma från skolan idag. Missade två föreläsningar och det kändes hemskt. Jag missar aldrig något... Mår jättedåligt över det. Blir sjukt stressad också. Ska ha massor läst tills imorgon, men min litteratur har inte kommit än så jag kan inte.

Nyss ätit citronbitare med potatismos och citron- och dillsås. Det var rätt ok gott, blev lite för salt dock.

Tänkte också bara meddela för er regelbundna bloggläsare att jag förmodligen kommer börja skriva min blogg på engelska för att slipa på mina färdigheter. Som ni vet så pluggar jag ju just nu engelska och ska göra det i 1½ år.

Här och nu.

2008-08-26T23:12:00.002+02:00

Här och nu känner jag mig ensam, lite smått ledsen och sårad, förvirrad, förväntansfull, stressad, likgiltig, oinspirerad.
Orkar inte förklara något, den som läser lär förstå om något av orden fastnar.

Imorgon börjar skolan igen. Nya möten, nya möjligheter. Jag ska vara så snygg och intressant som det bara går. Gud, vad ska jag ha för kläder?

Måste desperat försöka byta bort mitt lördagsnattpass på jobbet så jag får sova ut på söndag. Annars orkar jag aldrig ta tag i skolan på allvar nästa vecka. Första veckan är alltid kritisk för resten av terminens välmående.

I had a visitor this weekend. Det var underbart. Kanske bara ett dygns underbarhet, men då var det så. No need to say that I want more. Men har redan bränt mina chanser om man ska tro alla dejtingexpertisråd.

When you're dreaming with a broken heart, waking up is the hardest part...

Usch.

2008-08-13T21:31:00.002+02:00

Fyfan för oärliga människor. Just för tre sekunder sen så blev det bekräftat. Finns inte en endaste gåvabo som kan låta bli att ljuga.

Aj.

2008-08-09T18:53:00.004+02:00

Skulle göra köttfärssås nyss. När jag skulle steka den frusna köttfärsklumpen så råkade det skvätta upp en hel del olja på mitt högra bröst i urringningen... Det gör svinont och jag har fula märken. Kommer de gå bort? Eller kommer jag behöva leva resten av mitt liv med brännmärken på min tutte? Då blir det absolut hudoperation, för jag tänker inte ha märken på mina mest framhävda drag.

SF-biokillen.

2008-08-06T22:58:00.002+02:00

Ah, vad snygg du är SF-biokillen. Ditt hår är så...fluffigt och livligt och jag vill bara dra mina fingrar genom det... Vem är du?

Summer loving.

2008-07-29T00:13:00.002+02:00

- Fan. Du är så underbar, egentligen.
- I knoooow, säger jag på mitt ironiska sätt och ler och försöker förmå mig att öppna mina trötta, berusade ögon för att titta upp på dig där jag ligger i ditt knä. Jag ger upp försöken och lyssnar på vattnet som sorlar under oss ett tag.
Vi pratar om allt och inget en stund och sen vet jag inte vad som händer, men du vill kyssa mig och jag plutar med mina rosa, alkoholindränkta läppar mot dig.
- Jaha! Ska jag böja mig ner till dig nu, tyckte du?
- Mhmm, svarar jag.
- Egentligen borde jag inte göra såhär mot dig ju, säger du.
Jag säger inget, utan bara sätter mig upp och kysser dig. Sedan tar du min hand och frågar om vi ska gå och jag svarar ja.
Resten av natten är lite som ett...blurr. Jag minns det fina, det vackra. Dig.

Egentligen så borde jag inte sitta och skriva detta här. Men det är vackert. Och det kommer att bli ett vackert minne. Något att plocka upp när mina dagar blir för dystra. När livet ter sig illa.
Och egentligen borde jag inte skriva hur det kändes när du kröp upp bredvid mig i soffan och lade ditt huvud på mitt ena bröst. Eller hur det kändes när du då tittade på mig och tänkte något som jag inte hörde och sedan kysste mig. Jag borde inte skriva att jag då för första gången insåg hur mjuka dina läppar är. Jag borde heller inte skriva att jag vet att du ångrar dig.
När jag lutade mitt huvud mot din axel så började ditt hjärta slå alldeles för hårt. Det borde jag inte skriva. Jag borde inte ha lagt märke till det ens, men det gjorde jag.
Jag borde inte skriva det här. Jag borde säga det till dig, men det kommer inte ske. För det ska inte vara så. Det har du bestämt.

Nu bjuder jag mina bloggläsare ett sommarvarmt godnatt och hoppas att ni får uppleva lite romantik imorgon. Äkta eller flyktig, spelar ingen roll, det värmer lika gott i hjärtat för stunden.

Mina kort.

2008-07-23T20:32:00.003+02:00

Jag spådde mig själv nyss. Skulle inte fråga en fråga, utan bara spå allmänt. Men korten frågade frågan åt mig märkte jag redan första kortet jag skulle tolka... Hela läggningen handlade om Jocke... Men kanske gav mina kort mig nu styrkan att orka gå vidare helt. Jag litar på min intuition som lever i mina kort och är väl nästan glad för svaren jag fick, trots att jag hade förväntat mig en solskenshistoria om hur det skulle bli han och jag igen... Men när ett av korten tolkades som "nyheter som gör att en dröm inte kan bli verklighet" så förstod jag direkt... Får väl reda på något kul om honom snart, att han kommit över mig och inte längre är kär i mig eller så. Eller skaffat ny tjej... Aja.

Whatever the universe wants for me, I'll take it, 'cause I'm the one who made the order.

No Reins - Rascal Flatts

2008-07-22T13:30:00.003+02:00

She left that loser in a dust cloud
Heart in his hand, chin on the ground
Cried her last tear for that clown
She can see a little clearer now
She said, "Oh, oh, I gotta go and find me"
Oh, oh she found the strength to break free

Like a painted wild mustang
Flyin' out across the open range
Finally gets to live her life that way
No fear, no fences, nobody
No reins
No reins

All she's ever felt is held back
She says, "It's kinda nice to hear myself laugh"
She's gonna do a lot more of that
She's makin' plans and makin' tracks
She said, "Oh, oh I gotta go and find me"
Oh, oh she found the strength to break free

Like a painted wild mustang
Flyin' out across the open range
Finally gets to live her life that way
No fear, no fences, nobody
No reins

Oh, oh she's learnin' how to let go
Oh, oh whichever way the wind blows
Oh, oh she's learnin' how to let go

Like a painted wild mustang
Flyin' out across the open range
Finally gets to live her life that way
No fear, no fences, nobody
No reins
No reins

Lördag för fan.

2008-07-19T20:01:00.003+02:00

Cepelördag. Ingen vill partaja till det lite. Eller jo, många som vill, men inte har tänkt till lika långt som jag har gjort. I princip har alla glömt att det är helg och har ingen alkohol hemma. Skit tycker jag att det är när jag är ledig imorgon. Då får jag väl sitta här hos Johan, som inte har någon sprit, och dricka min öl och bli full för mig själv så kan han sitta där och vara nykter.

Fredag.

2008-07-18T23:55:00.003+02:00

Nu minns jag en sak jag fick höra i slutet av Power meet, tror det var samma dag vi åkte hem... Äh, har ingen relevans. Det hade i alla fall hittats en död kille i en bajamaja. Nu snackar vi inte på sitsen i bajamajan... utan nere. Vid all avföring... Det kändes riktigt hemskt att höra en sådan sak...

Har jobbat 8 timmar idag, ont i ryggen och fötterna!

Jobbar 4 timmar imorgon, ska fan hinna handla ett par öl innan jag börjar så jag har något att smutta på när jag kommer hem =)

Det var något mer jag skulle skriva, men jag kan inte komma ihåg vad det var... Så jag ger er dagens bloggbild. Såhär ser jag ut precis nu. Trött och sliten.

Ketchup.

2008-07-16T16:29:00.001+02:00

Upptäckte nyss att jag hade intorkad ketchup på armen från jobbet... En tanke slog mig då att jag måste ha gått omkring med ketchupen på armen genom halva Uppsala och på bussen hem och sen genom hela gåvan...
Äh, jag jobbar på Burger King, live with it :D

Kom på en sak.

2008-07-16T15:48:00.003+02:00

Man blir fan äldre för varje dag som går... ;)

I was not looking for arty farty love
I wanted someone to love completely
Someone more than weekly

I was looking for a decent boy
For a tender glance
For a safety dance

The wuthering heights
And the stormy nights

You give me 10.000 nights of thunder
But I will give them all back to you
'Cause you're so ooh, so ahh, so cool.

You came like a thief in the night and stole my heart
Like a solitude erasure
Like an elevator

I know we'd do anything for love
And it is you and me
For all eternity

The wuthering heights
And the stormy nights

You give me 10.000 nights of thunder
But I will give them all back to you
'Cause you're so ooh, so ahh, so cool, Baby you're so super-supremely-ba-ba-di-oh
It feels like 10.000 nights of thunder
When I spend one with you
You're so ooh, so ahh, so cool
Baby you're so super-supremely-ba-ba-di-oh

Baby baby you're irresistible and I'm insatiable
Yeah love is an ocean of sweet emotion

You give me 10.000 nights of thunder
But I will give them all back to you
'Cause you're so ooh, so ahh, so cool
Baby you're so super-supremely-ba-ba-di-oh
It feels like 10.000 nights of thunder
When I spend one with you
You're so ooh, so ahh, so cool
Baby you're so super-supremely-ba-ba-di-oh
You give me 10.000 nights of thunder
But I will give them all back to you
You're so ooh, so ahh, so cool
Baby you're so super-supremely-ba-ba-di-oh.
You're so ooh, so ahh, so cool
Baby you're so super-supremely-ba-ba-di-oh
You're so uhh, so ahh, so cool

- låten som går mest hos mig just nu. Så jäkla bra

Du är vuxen nu.

2008-07-15T19:22:00.004+02:00

Jag vill dra mig till minnes ett telefonsamtal jag hade med min mor när jag åkte buss för ett par månader sen. Hon sade att när man är över 18 så har man inte KK-förhållanden längre... Och jag verkar ha tagit åt mig av det hon sade, för numer så har jag kommit på mig själv med att kalla vissa av mina... manliga bekanta... för "kvasi-pojkvänner". Och det tycker jag stämmer oerhört bra. Jag tror jag nöjer mig bättre med att ha en par tre stycken (?!) kvasi-pojkvänner än en riktig.

Nej, nu ljög jag, men det duger för stunden. Fast just nu är det nog bara en kvasi-pojkvän. Och jag har fan kvasi-hållt ihop med honom i snart ett år. Haha... kan man fira kvasi-jubileum? Men med min tur så lär ju vår kvasi-lycka hålla sig i kanske en vecka till... För nu var det ett jäkla tag han hade en riktig flickvän... T.o.m när jag hade riktig pojkvän så gick han kvar utan. Och han träffade ingen annan heller. Jag var riktigt förälskad i honom först, men det växte liksom bort på något vis. Skulle han dock lägga korten på bordet och förklara sig fångad av mig så är jag precis lika fångad av honom... Faktiskt. På riktigt, inte kvasi-på riktigt.

Kan man kvasi-gifta sig och kvasi-skaffa barn också? I sådana fall vill jag ha hela kvasipaketet.

Baby you're so super-supremely-ba-ba-di-oh!

Haha, kom på en rolig grej som jag sade till Christopher när jag kom hem från Power Meet. Jag sade att jag var en riktig player när jag var där och han svarade "Det är väl du alltid."
Inte som en fråga heller, utan som ett konstaterande.

(dagens bild för övrigt. Sliten och flottig efter jobbet)

Dreaming Of You

2008-07-13T23:59:00.001+02:00

Den här är till Lisa Fagerström, för all fantastiskt rolig tid vi spenderat i varandras sällskap:

Mm.

2008-07-13T11:02:00.001+02:00

Det är bara tomt.

Och nu ska jag till Jocke. Inte den Jocke, utan en annan Jocke.

15.35
Nähä. Hamnade en sväng hos Linda istället och somnade på hennes soffa. Utmattad efter nattens diverse bravader och misslyckanden.
Nu är jag hemma och ska... ja... Dricka vatten tror jag.

Och kvar står jag.

2008-07-10T23:42:00.001+02:00

Alla vänner av det manliga könet som jag har skaffar partner.
Och kvar står jag. Den eviga vännen. "Du är en underbar vän". Fuck you. Jag vill inte vara en underbar vän. Jag vill vara en underbar FLICKvän.

Konstig torsdag.

2008-07-10T21:29:00.002+02:00

Jag hatar sådana här dagar. När världen liksom vänds upp-och-ned i en handvändning utan att man var beredd på det.
Malin åkte in till sjukhuset igår för blindtarmen. På operationsbordet så visade det sig att det inte alls var blindtarmen. Det var en tumör.
Så nu väntar vi på svar på vad det var för en tumör... Har varit med Tomas (hennes pojkvän) halva dagen idag, så att vi fick något annat att tänka på.
Vi har tittat på Discovery-channel (bästa kanalen i världen ;D), käkat kebabrulle och godis och tittat på två filmer: Spiderwich Chronicles och 27 Dresses. Båda var bra =)

Jag är så in i bombens trött och fattar inte varför... är väl infektionen i kroppen som tar ut sin rätt antar jag. Men behöver ju inte bli såhär trött. Somnade en sväng vid 18-tiden på Tomas otroligt sköna skinnsoffa... Jag skyller på den, haha.

Seg.

2008-07-09T16:11:00.002+02:00

Eller inkompetent. Haha, pick your choice.
Jag ska ju hoppa i lite kläder och gå till affären så att jag kan fixa någon mat hade jag tänkt... Men har fortfarande inte kommit särskilt långt, med tanke på att jag sitter kvar i sängen med datorn framför mig. Slacker-Annie. Ojoj. Vilket liv.

Jag skulle vilja undra varför mina lakan går sönder... En gång gick ett sönder efter karlbesök, jag skyller allt på honom.

Fan. Mr. T. Är orolig som sjutton över honom. Och inte kunde han berätta vad som hade hänt heller... "Du låter helt förstörd" - Jag är helt förstörd... "Vad har hänt då?" - Det vill jag inte prata om nu, jag behöver bara vara för mig själv... Jag hör av mig när jag mår bättre.

Man ska inte involvera sig. Nej, nej, nej.

Svullen överläpp.

2008-07-09T13:19:00.000+02:00

Jaha. Nu har jag vaknat tre dagar på raken med svullen överläpp. Svullnaden går ner efter ett tag, men jag förstår inte... Vad gör jag med läppen när jag sover? Slår jag mig själv?

Tisdag.

2008-07-08T20:54:00.002+02:00

Det finns inget som upprör mig så mycket som folk som kastar skit på andra politiska partier än det egna. Och frågan är: Är de ens medlemmar i partiet eller röstar de bara på dem?
Är det något jag verkligen försöker hålla mig ifrån är skitkastande, har man inget bra att säga om sitt parti då verkar det vara skitkastning och struntprat som gäller. Och eftersom jag har massor av bra att säga om moderaterna och det blå blocket så behöver jag inte kasta skit på rödingarna. Även om jag känner för det jäkligt ofta. Men i politiska sammanhang så vill jag gärna vara den större människan och i mina vener rinner blått, solidariskt och långsiktigt seende blod.

Volbeat!

2008-07-07T17:46:00.002+02:00

Jag älskar Volbeat. Bästa bandet någonsin.

Jag börjar bli dålig på att blogga... Förhoppningsvis kommer jag igång snart igen =)

Första dagen på jobbet idag! Det var faktiskt rätt roligt, över förväntan!

Ten days have come and gone.

2008-07-06T23:31:00.002+02:00

Tio dagar sedan jag lämnade hemmet och katten hos Linda.
Nu är jag hemma och sitter här och försöker bota urinvägsinfektion med medicin som blev kvar förra gången, alvedon och tranbärsjuice. Har ju självklart fått feber till råga på allt. Och ont i halsen. Äh, klag klag klag.

POWER BIG MEET 2008!
Woho, ja. Men tyvärr är jag alltför äckligt trött för att skriva om veckan nu, så jag tar det möjligvis imorgon kväll. I vilket fall som helst så lovar jag de nyfikna att det hinner bli färdiguppdaterat innan fredag!

I vilket fall som helst. Jävligt kul vecka, jävligt störda killar, jävligt skön luftmadrass, jävla jobbig sovsäck, jävligt mycket sprit!

Yay!

2008-06-26T13:14:00.002+02:00

Jag ska inte tvinga på er fler tråkiga inlägg om mitt ex nu. It's over. I'm gettin' over it.

Jao, igår var det iaf månadsfinal i karaoketävlingen som jag av en slump halkade med i för två veckor sedan när jag bara ville sjunga lite... Och vet ni?
JAG ÄR I ÅRSFINAL! Haha, jag och en till tjej, Maria, gick vidare igår och det var fan ändå bra konkurrens!
Fick 150:- i presentkort att handla i baren för, men skänkte dessa till mina två tjejkompisar som var med mig, för jag ville bara åka hem och sova. (Vaknade för övrigt nu, vid ett-tiden - ja, jag var trött)

Snart ska jag traska över till Linda och smälla i mig en halv kebabrulle som jag lämnade där igår (lame I know, men kebabrulle som legat i kylen en natt är så jädra gott!) och en kexchoklad - nam nam.

Peace

How to make wrong turn right?

2008-06-25T10:37:00.002+02:00

Hur rättar man till sitt livs misstag..?
Jag menade aldrig att såra Jocke...
Jag trodde vår kärlek var sådär stark...som mina föräldrars och hans föräldrars...
Jag hade aldrig trott att vi skulle gå skilda vägar...

Jag vet.

2008-06-22T13:11:00.002+02:00

Jag vet att du sitter och väntar på att jag ska höra av mig, fast ändå inte - för du har annat att tänka på.
Men så fort du ser mig någonstans på nätet, så går en snabb tanke genom ditt huvud om var jag tagit vägen... Du slår snabbt bort den och tänker på något annat istället.

Jag vaknade för övrigt nyss och var inte röksugen, så... är det nu jag ska låta bli att ta en cigg?
Jag skulle kunna testa och se hur länge jag klarar mig - det vore fantastiskt att slippa cancerpinnarna!

Och på MSN.

2008-06-19T13:17:00.003+02:00

Och på MSN haglar smileysarna hit och dit. Man skickar iväg en "glad gubbe som ler", eller "en glad gubbe som ler med tungan ute". I själva verket så behöver inte smileysarna innebära att man faktiskt drar på sina egna smilband... Tvärtom. Ofta sitter man där framför skärmen med ett likgiltigt uttryck och är nöjd över hur snygg man är på bilden man har och att person|en/erna man chattar med slipper se ens nyvakna rufsiga hår och osminkade nylle.
Livet blir liksom lite lättare med instant messaging via MSN.
Och Bill Gates tjänar pengar.
Det dumma med det hela är att har man en webcam så får man FAN inte sitta där med nyvaket rufsigt hår och osminkat nylle, då måste man vara snygg jämt, för ingen jäkel kan ju låta bli att trycka på cam-ikonen om den finns, utan de bara måste titta på den andra, trots att det kanske bara är 200 meter emellan husen man sitter i... Det är ju så mycket lättare (latare?) att trycka fram en ruta där man kan se den andra personens överkropp utan att behöva kommunicera via tal.
Livet blir liksom lite lättare med instant messaging via MSN.
Det lustiga med det hela är att det knappt finns en enda person kvar som använder ursprungliga MSN. Nu använder vi Windows Live Messenger. Skillnaden är total. MSN har inga roliga funktioner och är inte lika snyggt, Live däremot ger oss en kaskad av färgalternativ och olika layouts.
För det första vet jag inte ens vem som först kom på att kalla MSN Messenger för bara MSN. På min tid, när jag var 11 och började använda mig av instant messaging, så kallades det, i de amerikanska chatrooms som jag höll till i, för Messenger. Men jag antar att det blev för långt för de stackars engelska-rädda svenskarna som vi faktiskt är.
MSN.com eller .se var förut en chatportal, men scared americans tog bort chatsystemet för utomstående länder på grund av terrorist och virusrisker. MSN är en nyhetssida med nedladdningsbar instant messaging (WLM), bloggar, egna hemsidor, mail osv osv.
Alltså, "MSN", finns inte längre kvar (vanligtvis inbyggt i operativsystemet, men knappast använt), utan det är "WL" eller rättare sagt Windows Live vi använder. Det roliga är att ordet "Messenger" har hängt med. Så vem hade rätt från början?
Jag och los americanos på 90-talet. Det ni.

Brinner.

2008-06-08T17:57:00.003+02:00

Det brinner här i Morgongåva.

Två hela hus är förstörda, helt sjukt.

Jag älskar dig, Joacim...

2008-06-04T23:44:00.001+02:00

Our love will live in the afterworld
Some things will never end, they're just too strong
It soars into the sky, beyond this world

I'll wait for you until the afterworld
We'll be together soon, it won't be long
When life goes by so fast in this world
In this world

I'll wait for you until I leave this world
I'll carry our love into the afterworld
This is not farewell, I'll meet you in the afterworld
Don't despair my love, I'll see you in the afterworld

Jag älskar dig Joacim Björk.

För han lämnade mig...

2008-06-02T23:06:00.002+02:00

Mitt hjärta gör uppror... För han lämnade mig...
Han tror att jag sårar honom med flit jämt, men aldrig. Aldrig skulle jag kunna vara så elak.
Vill lägga mig ner och dö i sömnen... Inget liv är värt att leva utan Joacim. Mitt livs kärlek.
Jag vill gråta, men har gråtit tillräckligt i helgen, så nu får det vara nog.
Saknar honom så det gör så jävla ont.

I'm only waiting for the world to turn.

Pain.

2008-06-02T23:05:00.000+02:00

[C: Tiger Army]

Regret sits heavy in your chest
Until sometimes - it gets so hard to breathe
Sometimes it just wont go away, and you start to feel it'll never leave
And when you think back on those times
it seems so close, just beyond your reach
But the past vanishes like smoke from a cigarette in the night breeze

Please stop this pain -
Hurt for so long
Pain -
Hurt for so long
I've felt this way for so long

How is it that things turned out this way?
What you hold most dear has come and gone
Since the time that everything was right
And now it just feels wrong, oh so wrong
And your still dreaming of the time
When the day will come, it was meant to be
And you're still dreaming of a way
To reach that place that you've never been

Pain
Hurt for so long
Pain
Hurt for so long
Pain
Hurt for so long
Pain
Hurt for so long
I've felt this way for so long

Hur det känns när djävulen bor på ens axel.

2008-05-28T20:12:00.002+02:00

Jag har aldrig skrivit något riktigt inlägg om hur min vardag ser ut med tanke på matförhållanden och liknande så jag tänkte att det kanske var dags, med tanke på hur Pro-Anakulturen breder ut sig över Sverige.

Först!: Man blir aldrig frisk från varken anorexia nervosa eller bulimia nervosa - man lär sig kontrollera sin sjukdom och kan därigenom kalla sig frisk, eller som jag hellre säger "nykter".

Jag valde aldrig att bli anorektisk. Jag vaknade upp en dag och mamma satt surmulen vid köksbordet och tittade på mig och sade: "Varför äter du aldrig längre?". Mitt svar var självklart för mig: "Va? Jag äter väl visst det. Frukost, lunch och middag!". Då svarade hon mig: "Det är inte vad jag har hört". Då fick jag reda på att hon hade bett några i personalen på skolan att kontrollera mig under lunchen, för att se så at jag åt... Men tydligen så gjorde jag inte det. Jag bara inbillade mig själv att jag åt. För det är så det går till. Man sitter med andra som äter och pillar lite i maten och pratar glatt och liksom "låtsas-äter", eftersom att man ser sina klasskompisar/vänner äta så inbillar man sig själv att man gör det också. Och hungerkänslorna ger med sig efter bara två dygn, så det är inte svårt att vara anorektiker.
I alla fall. Kontrollerandet fortsatte, jag blev tvungen att komma hem direkt efter skolan när jag vanligtvis gick till kompisar och sade att jag åt där... (jag var 13 år btw) Mamma tvingade i mig maten, jag behövde dock aldrig äta upp allt, huvudsaken för henne var att jag åt lite. Jag förstod att jag varit sjuk tillslut och accepterade kontrollerandet.
Sedan den dagen jag förstod att jag var sjuk så har jag gjort mig själv medveten om mina tankar kring att äta. Förnuftet säger att man måste äta för att må bra och överleva, men jag har i snart 8 års tid haft en djävul som bor på min axel och berättar för mig hur skönt det skulle vara att slippa äta eller hur dåligt det var att jag precis åt - ni vet en sådan där djävul som är det dåliga samvetet i filmer och har en ängel på motsatt sida som är det goda samvetet... Förnuftet är mitt goda samvete och djävulen är alla tankar som försöker få mig att hata mat.
Jag kämpar och har gjort det länge, men tankarna finns alltid där.
Om det fanns en sak jag kunde ändra i mitt liv så skulle det vara att aldrig ha blivit sjuk. Jag har förstört mitt liv. Min ämnesomsättning är i det högsta ofungerande, mina naglar är tunna som papper, mitt hår är tunt och risigt och jag har knappt någon emalj kvar på mina tänder - från en sjukdom jag tog mig ifrån för 4-5 år sedan!
Jag vet många friska anorektiker som det har gått så långt för att de inte längre kan få barn. Utan mina p-piller skulle jag förmodligen ha hormonrubbningar som skulle få vilken klimaktieriekossa som helst att hamna i underläge.

Jag tänker inte uttala mig vidare om Pro-Ana i bloggen, mer än att nämna namnet, för jag stödjer inte den kulturen. Vi är många som är lyckliga att vara friska från en ICKE-självvald sjukdom.

ESC - Fel låt vann.

2008-05-25T01:22:00.002+02:00

Ryssland? Excusez-moi? Ok, skiter i landet, men låten?! Vad?!
Nu orkar jag inte lägga ner energi på det heller.
När Charlotte vann i Sverige så sade jag att låten var bra, men att jag hellre hade sett en annan vinnare, eftersom att den inte skulle funka i ESC. Det är ett välkänt faktum att Eurodisco från Sverige inte funkar i eurovision... De vill ha klockren schlager från Sverige och så är det.

Jocke och jag löste lite problem i måndags. Kan ha att göra med att jag efter 10 dagars tystnad från honom tröttnade och åkte dit på en överraskningsvisit. Vi är tillsammans igen och det känns bra. Mindre bra känns det dock att han tycker att det går "för fort" när jag vill åka till honom och spendera en natt där... Det är inte som att vi blir sambos eller skaffar barn. Äh. Svårflirtad är det som gäller nu.

Imorgon är det mors dag. Ska åka till Eva och fira henne lite, sedan Anna och sedan Ullis =) Synd bara att jag inte kan fira min egen mamma.

Jag bjuder er ett berusat "godnatt"!

Katten är galen.

2008-05-18T17:25:00.002+02:00

Sitter här i min soffa och gör absolut ingenting förutom att fördriva tiden på internet... och hur jäkla kul är det egentligen?

Jag ger upp hoppet om att Jocke ska bli en man och säga vad han känner. Jag måste få ett slut på gråten och deppigheten och det bästa är bara att gå vidare. I'm sure.

Imorgon börjar praktiken igen. Ska bli kul. Hoppas jag. Har fixat pengar av mor så att jag kan köpa ciggisar iaf, det är bra!

Har fet jävla huvudvärk som jag bara vill sova bort, men med tanke på att det finns risk för att jag måste gå upp vid 5-tiden imorgon bitti, så är det ingen idé.

Katten är galen.

Sex.

2008-05-15T16:54:00.000+02:00

Det finns tre sorters män i sängen, jag ska förklara dem genom citat från boken "Sex som jag vill ha det" av Abby Lee, som också har en blog på http://girlwithaonetrackmind.blogspot.com:

1: Knullaren - De är försjunkna i existentiell och känslomässig kris, som de ihärdigt förnekar. De försöker knulla så många kvinnor som möjligt för att må bättre. Deras sex är kallt, distanserat, känslolöst och masturberande till sin natur: de använder kvinnan för att komma - hennes njutning är ointressant.

2. Pseudopartnern: De har antingen inte haft så mycket kravlöst sex, eller har nyligen lämnat en längre relation. De söker gemenskap med en kvinna och övertygar sig själva om att de bara vill ha ett skjut, men söker i själva verket emotionell tröst, antingen för att förbättra deras skadade ego eller för att de saknar att dela den sortens intimitet med någon. Deras sex är känslosamt, kärleksfullt och taktilt: de behandlar kvinnan som om hon var deras partner.

3. Älskaren: De kan nyligen ha blivit singlar, eller vill bara ha mer kravlös action innan de hittar någon de kan känna emotionell samhörighet med. De söker inte nödvändigtvis sex bara för det fysiska nöjets skull, utan är öppna för alla möjliga olika möjligheter som kommer i deras väg - även om det skulle innebära att inleda ett förhållande med någon som från början bara var ett one-night stand. De har generöst sex, roligt och avslappnat. De är samspelta med kvinnan som om hon var en vän och njuter av hennes intellekt lika mycket som av hennes kropp.

Jag har definitivt träffat många av den tredje sorten i mitt liv och jag borde väl skatta mig lycklig =D

More Than Words

2008-05-13T15:43:00.001+02:00

Extreme - More Than Words. Helt fantastisk välkänd låt. Har ni inte hört den förut, så lyssna nu.

I blå tröja.

2008-05-09T08:20:00.002+02:00

Dagens theme-song Jojo - "Too Little Too Late" (och självklart sedvanliga Strutter av Kiss och Heaven Is av Def Leppard - det är ju de två låtarna som gör mig till den jag är ;))

Fyfan. Jag hatar att gå upp på mornarna nu mer. Det känns inte viktigt längre. Jag skiter fullständigt i andra också, orkar väl inte med deras problem. Är de inte tillräckligt bra vänner, så orkar jag inte höra på dem när de klagar.
Det är därför skolan är så bra. Där är humöret alltid på topp och är det inte det, så blir det så av att Hans säger något lustigt under lektionens gång. Men så fort jag träder in mellan de 4 väggarna i mitt hem, så verkar det som att alla jag känner jobbar aktivt för att få mig på dåligt humör.

Yeah, well... Ska kika vad SMHI säger om vädret idag... just nu ser det kasst ut, med äckliga moln...
Moln fast sol. Jävla skit. Moln suger.

Det springer omkring en snubbe i blå tröja på taket bredvid och gör något...

Nä, nu är klockan 8.36 and I'm signing off!

Gurka FTW! Tack Fredrik Flink!

2008-05-08T14:24:00.002+02:00

Jag satt här vid datorn i godan ro och tänkte hitta en saga, legend, myt, sägen osv. att berätta till examinationen i skolan imorgon. Googlade lite och istället för att hitta en sådan myt som jag letade efter så hittade jag svaret på en efterlängtad fråga jag gått och burit inom mig.
Myten om att gurka inte är nyttigare än vatten. Den enda grönsaken jag gillar och som jag tål, är just gurka. Jag tycker det är fantastiskt, passar till alla maträtter! Därför, ska jag nu ta kål på myten om gurka (haha, roligt grönsakskämt):

SALLAD OCH GURKA - VÄRDELÖSA GRÖNSAKER ?

Myt: Man hör ibland, särskilt i samband med kostrekommendationer om mera grönsaker, att just våra vanligaste salladsingredienser huvudsallad och gurka inte ger några nämnvärda mängder av näring.

Fakta: Det finns ingen saklig grund för detta påstående. Myten har kanske sitt ursprung i det förhållandet att halten av vatten är ännu något högre i gurka än i andra grönsaker och att bladsallad ofta får ligga framme sönderhackad i självserveringsdiskar.

Titta t ex på kalcium som inte finns i vanliga vitamin- och mineraltabletter eftersom vi behöver nära ett gram om dagen. Gurka och isbergssallad ligger strax under och huvudsallat strax över snittet bland grönsaker och rotfrukter. Det är bara grönkål, nässlor, persilja, rabarber och spenat som ligger över dubbla medelvärdet, dvs sådant som man inte brukar äta i några mängder. Spenat, rabarber och persilja är tillsammans med te, kakao och dill de värsta exemplen när det gäller innehållet av oxalsyra som försvårar upptaget av kalcium.

Gurka ger lika mycket magnesium som tomat och nästan lika mycket som vitkål och morot. Kalium är det värre med men det är i stort sett bara potatis, blomkål, selleri och palsternacka som ger mer än dubbelt så mycket.

Sallad ger lika mycket kalium som tomat, vitkål, kålrot, purjolök och sparris och lika mycket zink som potatis, blomkål, vitkål, kålrot och morot.

Som väntat ger varken gurka eller sallad några mängder av essentiella fettsyror, men knappast heller mindre än vitkål, zucchini, tomat, rödbetor, rädisor, kålrot, gröna bönor, aubergine eller blomkål.

När det gäller essentiella aminosyror så ger både gurka och sallad nätt och jämnt fullvärdigt protein, vilket i motsats till vad många tror är vanligt för grönsaker. Däremot skulle man få sätta i sig ansenliga mängder för att få tillräckligt med protein totalt sett, men det är i stort sett bara ärter, majs, groddar och kål som ger mer än dubbelt så mycket protein som sallad eller mer än fyra gånger så mycket som gurka.

Slutligen är det bara kålväxter, nässlor, paprika, pepparrot, persilja, purjolök, rädisor och spenat som ger mer än dubbelt så mycket C-vitamin som gurka eller huvudsallad.

Källor: Ernst Abramson/Britt-Marie Andersson: Kosttabell, Liber AB 1994
Aminosyror, Livsmedelsverket 1996
Fredrik Flink 2004-03-01

Apati.

2008-05-05T13:14:00.002+02:00

Jag är ledsen, förvirrad, vilsen och apatisk. Mitt hem ser ut som jordens undergång och jag har helt tappat aptiten.
Jag saknar Jocke.... Bara gråter hela tiden. Jag är inte längre säker på att jag har gjort rätt... En sak är jag säker på i alla fall, att jag har sårat både honom och mig själv jävligt djupt.
Jag vill inte vara med någon annan än honom ju.
Och nu vet jag inte hur jag ska göra detta ogjort...

Vingården.

2008-05-04T15:02:00.002+02:00

Vingården går på fyran ibland, korta avsnitt på 5 minuter som de använder för utfyllnad. Inte nog med att de pratar om den godaste alkoholhaltiga drycken (alltså vin) utan de har alltid bra musik i bakgrunden. Idag hade de en klassisk låt som jag spelade på gitarr när jag gick på gymnasiet, det gjorde mig grymt glad! Det fick mig att känna passionen jag känner i kroppen när jag spelar gitarr...

Gitarren kommer alltid vara min första och enda riktiga kärlek. Det är det längsta förhållandet jag haft, 10 år. Vi har haft svårigheter och varit osams, men vi hittar alltid tillbaka till passionen och det fantastiska samarbetet. Den har skavanker, repor, trasig lack, något gamla strängar, grym utsmyckning runt resonanslådans hål och den är min! 10-årsjubileum.

Idag måste jag skriva tentan, men jag orkar verkligen inte! Hjälp mig... Piska mig och få mig att göra det!

The more boys I meet

2008-05-04T00:14:00.001+02:00

[Carrie Underwood]

This boy here wants to move too fast
He sees my future as having a past
Well, I don't think so
I don't think so

That boy there, well he's playing a fool
He thinks he's funny and he thinks he's cool
Well I don't think so
I don't think so

Cheap date, bad taste, another night gone to waste
Talking about nothing in so many words
It's not like I'm not trying
'Cause I'll give anyone a shot once

And I, I close my eyes
And I kiss that frog
Each time finding
The more boys I meet the more I love my dog

Here's this guy, thinks he's bad to the bone
He wants to pick me up and take me home
Well, I don't think so
I don't think so

Cage fights, PlayStation, X-Games, Raider Nation
Oversize pants with an ego to match
It's not like I'm not trying
'Cause I'll give anyone a shot once

And I, I close my eyes
And I kiss that frog
Each time finding
The more boys I meet the more I love my dog

Why can't they be like the one's that mean everything to me
The warm and loyal, open and friendly
It's not like I'm not trying
'Cause I'll give anyone a shot once

I close my eyes
And I kiss that frog
Each time finding
The more boys I meet the more I love my
I close my eyes
And I kiss that frog
Each time finding
The more boys I meet the more I love my dog

The more I love my dog

Poke-her.

2008-05-01T22:59:00.002+02:00

Är lite smått trött på spelmissbrukande pokertöntar. "Nej, jag är inte spelmissbrukare". Nä nä. Jag har levt med en, jag borde veta, borde jag inte?

Mina ögon är trötta, men kan inte förmå mig att lägga mig i sängen. Jag liksom tvingar mig själv att vara uppe för att ha lite mer ångest över att jag inte skrivit tentan...

För fet för idol?

2008-05-01T12:39:00.007+02:00

I följande inlägg står jag för allt jag skriver och har uppbackning från ett antal andra personer.

Idol-karusellen. I lördags var det första audition som man gör för folk ur producentteamet, de skickar vidare vissa (typ de bästa och de sämsta) till juryn några dagar senare, medelmåttorna syns aldrig annat än i kön som de filmar på lördagen. Lördagen var ett rent skit kan man säga, kom till kön 8.40 och det är sjukt mycket folk där. Stod där till 18-19-tiden i solsken, regn och hagel. Sen kommer en av crew:arna och säger att vi är 60 sökande kvar och att de inte har tid att ta in fler än 30 och att vi resterande 30 måste vänta till dagen efter (trots att de tidigare sade att alla som var där skulle få sjunga för producenterna, men att det kunde bli väldigt sent). "Idol lovar runt och håller tunt" var snacket som började cirkulera. Ett gäng sökande och moraliska stöd gick på hårt och lyckades på producenterna att ändra sig och släppa in alla. Väl inne i byggnaden fick man vänta länge på sin tur, men då var man inne i alla fall! Jag gick in och sjöng för ett par otrevliga tjejer. Först sade de att det jag gjorde inte räckte för att gå vidare till juryn och jag blev chockad som fan, jag vet att jag inte är en medelmåttig sångare! Så jag tvingade på dem en annan låt och då sade de ja.
Sen är det två auditiondagar för juryn (i Stockholm iaf), i år tisdag och onsdag. Jag gjorde min audition på onsdagen då vi var ca 100 personer som gått vidare från lördagen. Det pågår mycket vacker och inte särskilt vacker sång under väntetiden för att träffa juryn, diverse intervjuer med sökande och den s.k "bikten". Själv fick jag aldrig bikta mig eller bli intervjuad. De gav godismannen massor med uppmärksamhet dock, en töntig kille som förmodligen slagit vad med sina polare om att ställa upp och göra bort sig (ni får se när programmet börjar i höst).
Rätt tidigt blev jag ivägslussad för att sjunga för juryn, tillsammans med min nya vän Robin som jag träffade i kön i lördags. Strax innan han gick in så sade han "Du är grym, du kommer gå vidare", jag svarade "detsamma" och log. Jag kände mig säker på mig själv och rösten var nästan på topp. Hade övat i väntrummet och på toaletten och fått mycket positiva reaktioner från andra sökande som alla var säkra på att jag skulle gå vidare (när jag gick vidare från lördagen var det ingen av mina vänner som var särskilt överraskade, dock så var jag överraskad över producenternas reaktioner), så fick jag äntligen gå in och göra min grej! Jag gick in till juryn, var jätteglad och laddad, inte särskilt nervös för de såg så söta ut. Anders Bagge gav mig vatten, för rummet utanför juryrummet var torrt och varmt med strålkastare för att få bra kamerabilder. De frågade lite om en tatuering och bad mig sedan sjunga. Det gick perfekt!
Anders Bagge sade "Ja, det är ingen tvekan om att du kan sjunga. Jag har ingen kritik att ge din röst.". Fan vad skönt, en av musikvärldens största producenter tycker att jag kan sjunga bra! Sen sade Laila Bagge något liknande, men samtidigt drog hon till med att konkurrensen är väldigt stark för en sångerska (som att jag inte redan visste det, men med tanke på att jag inte låter som någon annan så har man ju en bra chans tyckte jag). Då säger den sista snubben, vars namn jag inte lagt på minnet eftersom att det kändes onödigt att "Du ser inte ut som en stjärna". Jag blev helt ställd och mållös. Frågade om jag skulle sjunga en annan låt, men då tyckte de att de skulle rösta. Här sitter alltså tre personer som tycker att jag sjunger skitbra och eftersom att jag alltid trott att Idol handlar om bra sångröst och stark karisma så trodde jag att jag hade en bra chans. Jag fick sedan tre nej. På grund av hur jag ser ut. PÅ GRUND AV HUR JAG SER UT.
Oj oj oj vad glad jag blev av att höra det. Inte. Jag var rätt lugn, men nedstämd när jag gick ut från juryrummet och fick en kamera i ansiktet. Sen så är man tvungen att springa tillbaka till väntrummet för att möta nästa kamera. På vägen till väntrummet får man egentligen inte stanna, men jag mötte många bekanta ansikten som frågade hur det gått och när jag berättade vad de sagt så var reaktionen densamma hos alla. De var chockade och besvikna över hur man kan döma på det viset. Producenterna skrek på mig, men Robin som gått vidare kom och mötte mig med en kram i korridoren och jag berättade för honom samtidigt som jag började gråta. Han blev ledsen för min skull han också. Emelie, hans gravida tjej var inte särskilt glad hon heller. När jag kom in i väntrummet så hade jag tårar i ögonen och allas besvikna miner när jag kom ut, en person som de verkligen trodde skulle gå vidare, fick mig att bli mer ledsen. Ingen trodde att juryn skulle vara så hård. Så kamerateamet tyckte att det var jättekul att filma mig när tårarna rann och jag förklarade för nya vänner vad som hänt. Jag framförde till kamerateamet att jag inte var ledsen för att jag åkt ur tävlingen, utan för det de hade sagt. Sen ringde jag morsan och fick ha högtalartelefon på för att teamet skulle kunna ta upp ljudet på samtalet. Morsan sade att "men jag sade ju att de har helt sjuka ideal".
Pratade vidare med andra i väntrummet sen som sade att juryn förut i tidigare säsonger hade tagit med andra med några kilos övervikt och rabblade upp några "hon med rosa håret, Marie Picasso" (det är uppenbart att det handlade om mina 10 kilos övervikt, inte några andra yttre drag eftersom att jag vet att jag inte är särskilt ful). Jag påminde dem återigen om att det är en ny jury och att det säkerligen är ett nytt upplägg på programmet också.
Först trodde jag att jag hade blivit nekad för att jag var för ful, sen gick det upp för mig att jag inte är det, men likväl är smått överviktig.
Kollade på American Idol för några dagar sedan, det var 2 tjejer kvar för att bestämma de sista 24. En av dem var toksmal och modellsnygg, den andra var kanske en storlek 56:a (big momma). Vem gick vidare? Den storvuxna tjejen.
Pop Idol (Britain) och American Idol är ärliga och riktiga program. Idol Sverige är från och med nu bojkottat av mig och hela mitt kontaktnät. Fast måste ju se hur långt Robin kommer och hur de har klippt sakerna om mig. För det fantastiska är ju det här jävla kontraktet jag står under som säger att jag inte får avslöja information om vad som händer i programmet bakom slutna dörrar och att de har rätt att klippa och vinkla filmen hur de vill. Så jävla fantastiskt. Jag kommer framstå som en tönt i TV. Det fina är att nu kan jag skriva mina hitlåtar hur jag vill, utan att de har några rättigheter till dem!
Jag åkte ju dit för att få bekräftat av storproducenter att jag är bra och det fick jag. Jag väntade mig inte att få höra att mitt utseende inte passar sig i konkurrensen dock.
Är inte ett dugg ledsen över ATT jag åkte ur, utan VARFÖR jag åkte ur. De är inte lika kinkiga med killar. Robin är överviktig, kort, inte alls det svenska idealet för en popidol, om man nu ska prata om ideal.
Men sen får man nog se det på det viset att produktionsbolaget behöver svaga, smala heroinister som de kan styra hur de vill. Men då ska de inte gå ut med att det de söker i en idol är stor röst, karisma och "det". The X-factor. X-factor är inte att vara smal och skitsnygg. Connie Talbot (Britain's Got Talent 2007) 7 år, har the x-factor.
Jag är tacksam över att det är över så nu vill jag bara önska TV4 lycka till med Top Model-Idol 2008.

Igår var det för övrigt en mycket trevlig Valborg. Jag fick sjunga otaliga gånger och fick höra lika många otaliga gånger att "jag har aldrig hört någon som sjunger lika bra som du! Jag skulle ha röstat på dig om du hade kommit med i Idol!".
Men i alla fall. Nästa gång någon frågar mig om jag inte ska söka till Idol då kommer jag svara dem "Jag har redan gjort det. Men jag var för fet för att vara med."
Finns några som tycker jag ska kuppa och byta hårfärg, gå ner 10kg i vikt, byta genre, byta klädstil och åka dit nästa år för att få höra tre ja:n och sen neka dem eftersom att de sade nej i år.

Simon Cowell, get in touch with me. You and I have some good business to do.

I'm a star, oh yes I am.

Det är över.

2008-04-29T19:43:00.000+02:00

Jag har gjort slut med Jocke. Av flera anledningar, men främst för att vi inte har tid för varandra just nu.
Jag hoppas att det kommer en dag då vi är redo för att vara med varandra, men det funkar inte som läget är nu.
Mår piss, men jag tror att det var den bästa lösningen. Jag hoppas det i alla fall... vill inte vakna imorgon och inse att jag gjort fel.

Helgen.

2008-04-28T14:37:00.001+02:00

Har gått oerhört fort!
Snart är det onsdag.
Har sjukt ont i huvudet. Orkar inte göra ett skit...

Herregud!

2008-04-23T15:43:00.002+02:00

När jag kom på mig själv med att tänka på vad jag skulle skriva i dagens inlägg så blev det första som slog mig: "Herregud!". So here goes:

Jag gick upp vid åtta-tiden, ringde runt lite till några myndigheter, sökte lite jobb. Käkade frukost, tog en dusch, käkade lunch och nu har jag precis städat och bakat kakor.

Vad? Jo, det är sant. Jag har förvisso hunnit med att plugga också. Men jag håller på att bli pensionär! Snart går jag väl upp kl 5 för att hinna duscha, fixa frukost, läsa tidningen och klä på mig innan nyhetsmorgon börjar. Som tur är så är den enda tidningen jag läser regelbundet Herman Hedning, så jag lär ju inte bli uttråkad, haha! Men jag har faktiskt alltid gillat mandelkubb. Torrt och tråkigt enligt många, men det är så jäkla gott att doppa i mjölk ^^

Två dagar kvar innan studielånet kommer, halleluja!

Har börjat bygga på solbrännan, det går fort i år. Blivit brunare på bara två dagar. I like it!

Morgondagen blir nog lite körig... Seminarium på morgonen, sen blir det matlåda och plugga lite inför fredagen, sen blir det nollningsmöte på V-dala.

Tack!

2008-04-19T21:59:00.003+02:00

Tänkte passa på att skicka ett tack till anonym som kommenterade förra inlägget. Det hade jag aldrig kommit på själv.

Har druckit lite vin. Man kan inte lita på människor, det är precis som Christopher säger. Det är fanken bara Lisa som alltid finns där villkorslöst, hon skulle göra vad som helst för mig och jag skulle göra samma för henne. Hon är fan kärleken i mitt liv, tänk om man vore lesbisk ändå.

Är så jäkla trött på att plugga, men jag vill ju bli lärare. Jag är inte den enda som säger så. Det är lite synd om oss faktiskt, men vi är fan starka som tar oss igenom det ändå! Hazza for us!
Studentlivet är för övrigt jävligt nice. Bättre än gymnasiet, grymt bättre än folkhögskola. Det är universitet som gäller.

Sod off, fuckers.

Men vaaafan.

2008-04-16T18:44:00.002+02:00

Jag fick ner Torin's Passage, försökte installera för windows, sjäääääälvklart kan jag inte spela det för min dator är för bra. Jag behöver en 256-färgersemulator, men den enda jag hittar är för spectrumspel och den vill inte funka, så jag kan inte testa heller. Så, jag försökte installera det för DOS! Bra idé tyckte jag, men vad händer? Joooo, spelet ska ju ha någonstans att vara också och när man kör emulator så finns det ingenstans att stoppa in installerade spel, utan de måste vara installerade från början. DosBoxen försökte stoppa in spelet i directory Ö. Jomenvisst. Jävla fittoperativsystem. Jag måste alltså skaffa en till dator med sämre operativsystem för att kunna spela mitt favoritspel of all times. Det låter så jäkla långsökt. Någon lösning måste det väl finnas. Supernörd till undsättning, tack... =(

Jag måste plugga så jag får väl göra det istället nu då. -Stor suck-

Torin's Passage.

2008-04-15T15:01:00.004+02:00

Okej, först och främst så tänkte jag bara föra fram i ljuset att jag är en nörd ^^ "Spenderar du mer än 5 timmar om dagen vid datorn?" - Ja, gör inte alla det..?
5 timmar hinner jag fanken innan jag käkar frukost... Och vad är det då som drar mig till plastleksaken som innehåller en grymt massa saker under sitt skal och presterar ettor och nollor?

Äventyrsspel. Adventure games. Gärna från Westwood studios, Sierra eller LucasArts. Andra spel går också bra, men det är något särskilt med adventures. Humor, lite skräck, pussel som kräver att man faktiskt tänker och har ett bra logiskt sinne och söt (ja söt) grafik.
Vi kan börja med Kyrandia-serien. Book One: Fables and friends - ah! Sådana barndomsminnen som återuppstår för mitt inre. 8 år gammal, helt förälskad i Brandon (huvudpersonen) och sjukligt förbannad på olösliga pussel. Spelade det igen för några dagar sen med en DOS-emulator (DosBox), men vid ett tillfälle (mer än halva spelet igenom) så hängde sig spelet. Fyfan vad jag blev ledsen. Jag ringde David och vi försökte klura ut problemet, men det verkade inte finnas någon lösning. Fattades det en fil för just den scenen? Jag laddade ner en annan emulator (ScummVM, framtagen främst för LucasArts-spelen) och där funkade det! Så äntligen, 12 år senare har jag fått spela klart spelet. Grafiken är egentligen under all kritik, pixlig och underbar enligt mig :) men man kan kanske inte förvänta sig mycket mer från ett spel som kom 1992!
Book two: Hand of fate. Man spelar en skitsnygg alchemist, Zanthia (som man självklart träffade på i ettan) där hon försöker rädda Kyrandia från att försvinna (landet försvinner bit för bit). Också pixlig grafik, snäppet bättre, svårare pussel, snyggare världar.
Book three: Malcolm's Revenge - det enda av Kyrandia-spelen jag inte lyckas få att funka. Anledningen till det är att varken DosBox eller ScummVM har utvecklat sina emulatorer för att funka med trean än. Patiently waiting... eller inte! Jag vill ju att det ska funka nu! Men i alla fall, i trean är man Malcolm som under de två tidigare spelen varit "the bad guy", varför får man reda på i inledningen till spelet. I själva verket är han inte så ond som alla vill tro (tydligen), men man får poäng för om man mobbar folk, eller är respektlös mot natur och byggnader (helt sjukt, men svinkul). Svinbra grafik och även det första spelet med talade röster!

Och för att komma till inläggets rubrik. Torin's Passage... Jag måste nog ärligt säga att det är det bästa adventure-spelet som någonsin gjorts. Jag spelade det när jag var 10-12 någonstans och sedan försvann skivan. Kartongen finns kvar, men skivan är puts väck. Jag är så sjukt frustrerad över det att jag inte ens orkar förklara vad man gör i spelet. Finns massor av recensioner av det runtom på internet, bara googla. Det värsta med allt är att spelet inte längre finns att köpa i butik. Jag ränner runt över alla möjliga och omöjliga sidor över internet och hittar det inte någonstans, det är fel!
Just nu håller jag på med en nedladdning av det som tar sin lilla goda tid... Är dock inte säker på att det funkar, för det funkade inte med den förra datorn, trots att jag mountar den på rätt vis... Iconen för spelet syns, men det funkar inte... Har för mig att det hade att göra med att det inte gick att ändra grafiken på datorn till sämre... Men nu med emulator-möjligheter och skit så ska jag fanken få det att funka.
Uppdaterar senare.
I vilket fall som helst, om någon vet var jag kan få tag i spelet så är jag ytterst tacksam för tips (ej nedladdning, utan skivan)!

Engla.

2008-04-13T21:18:00.003+02:00

Vila i frid, söta Engla.
Ditt försvinnande engagerade inte bara dina ortsbor utan ett helt land. Vi tänder ljus för dig ikväll och det går just nu runt ett kedje-sms från mobil till mobil i Sverige för att hedra dig och för att göra sorgen något lättare för dina föräldrar att bära. Du hade hela livet framför dig och han som berövade dig det förtjänar inte längre sitt. Sverige kommer att göra allt för att hans dom ska bli så hård som möjligt, det kan jag garantera.
Det faktum att vi vet att hans straff inte kan bli särskilt "hårt" utan en maxtid på 20 år och att han förmodligen blir fri redan om 10-11 år borde öppna våra ögon för att straffen måste göras hårdare.

Jag fick smset om att tända ljus för Engla, 21.45 ikväll. När jag begav mig mot fönstret för att tända ett så fick jag se att i huset mittemot så var det redan flera som brann.
Sådant här får inte hända, inte i Sverige och inte någonstans.

Mitt i natten.

2008-04-09T00:13:00.003+02:00

Lisa hade inte glömt mig ^^
Däremot så hade min kära Jocke glömt mig. Jag kan inte klandra honom, faktiskt.

Är trött som fan, men kan inte ta mig ifrån datorn för att gå till sängen - bääääär miiiiig! Imorgon blir det läsa-dag, tråkigt, men ack så viktigt.
Är sugen på att göra om min MySpace-musicsida, den ser för tråkig ut...

Break The Ice.

2008-04-07T15:22:00.005+02:00

Hittills så har jag fått fyra spontana gratulationer, fått en del andra också, men för att de blivit upplysta/påminda av andra.
Syrran har inte grattat än, men hon var ju här i lördags. Jocke har inte hört av sig på hela dagen... Lisa har glömt mig..?

I know it's been a while
But I'm glad you came
And I've been thinking 'bout
How you say my name
You got my body spinning
Like a hurricane
And it feels like
You got me going insane
And I can't get enough
So let me get it up

Ooh, looks like we're alone now
You ain't gotta be scared
We're grown now
I'm a hit defrost on ya
Let's get it blazin'
We can turn the heat up if you wanna
Turn the lights down low if you wanna
Just wanna move you
But you're froze up
That's what I'm saying

Let me break the ice
Allow me to get you right
Won't you warm up to me
Baby I can make you feel
Let me break the ice
Allow me to get you right
Won't you warm up to me
Baby I can make you feel

Imorgon.

2008-04-06T16:03:00.003+02:00

Imorgon fyller jag 20 år. Det är något med födelsedagar som får mig att vilja gömma mig någonstans. Alla bara drar i en och gör de inte det så har de glömt en. Pest eller kolera?
Helst av allt skulle jag bara vilja sitta med ett gäng goda vänner och käka en bit mat och dricka något gott vin. Helst av allt skulle jag vilja fira min födelsedag i Oskarshamn.
Jag vill inte behöva åka till plugget kl 9 på morgonen, lyssna på en föreläsning, fixa litteratur till tisdagens seminarium, läsa den, bli ivägsläpad på middag, bjuda på kaffe och sedan gå och lägga mig överjordiskt tidigt för att jag har tvättid på tisdag morgon.

Jag har otrolig ångest över det här med att jag inte har något sommarjobb. Det tär något fruktansvärt på min självkänsla över att jag inte kan få jobb. Senaste veckan har jag gråtit över den saken två patetiska gånger.

Jag ska söka jobb så mycket som det går den här veckan och ringa till soc utifall att.

Over and out.